Skammens boning finns i Sverige i dag

- Det fanns räddande änglar omkring mig, människor som såg mig, Och så fanns böcker a, läsningen som räddade mig till andra världar. Det var räddningen för mig som barn. och som vuxen har jag fått möjighet att gå i terapi. Annars hade jag inte vågat minnas.

Doris Dahlin är tillbaka på Gotland. Hon har positiva minnen härifrån och känner glädje över att vara åter efter att ha gått i terapi på ön.
På tisdagskvällen var hon först ut som föreläsare i Rädda Barnens höstserie med tema barns perspektiv och barns villkor. Som författare till Skammens boning, en självbiografisk bok skildrar hon uppväxten med en älskad men alkoholiserad far.
"Som barn hade jag dessa långa, gyllene flätor, oändliga ögon och trasiga, bruna tänder. Mamma köpte kamomill på Apoteket och sköljde mitt hår i det, precis som hon läst att lillprinsens Nenne gjorde med hans hår. En lillprinsessa var jag med det glänsande håret, ständigt vågigt av flätorna, ibland i korkskruvar från sämskskinnspapiljotterna. I prinsessklädseln fotograferades jag en gång om året. Alltid med stängda läppar, som jag blivit tillsagd, för att ingen skulle se mina trasiga tänder. Le med ögonen, sa mamma. Varje foto ögon som aldrig log. Läpparna stängda. Det trasiga syntes ändå."
- Jag skildrar fattigsverige som det var när jag var barn på 1950-talet. Men fattigsverige finns kvar än i dag. Fortfarande är det många människor som väljer att blunda och hålla för öronen i stället för att slå larm när barn far illa, säger Doris Dahlin, född för 55 år sedan i Härnösand.

Själv har hon inte bara överlevt utan levt ett bra liv. I barndomen fanns hennes "guldmostrar", mammas systrar som den lilla Doris fick bo hos på somrarna, som gav närhet och värme.
Läsning och böckernas värld erbjöd också en sorts räddning men till andra världar. Som vuxen har långvarig terapi hjälpt henne vidare.
- Gotland är en så positiv plats för mig. Här har jag fått möjlighet att gå i terapi, utan den hade jag inte vågat minnas och heller inte vågat skriva boken med berättelsen om min barndom, säger Doris Dahlin som kom till ön på tisdagseftermiddagen och då fick nyheten i papperstidningen GA i handen.

- Jag blev så glad över att läsa om den satellitkonferens som har hållits och de insatser som görs och det stöd som finns på Gotland till barn med missbrukande föräldrar. Överlag finns en dålig beredskap i Sverige när det gäller att nå ut till och ha stödgrupper för dessa barn växer upp i misär. På Gotland finns en i jämförelse god beredskap i engagemanget för utsatta barn.