Enligt sägnen hade vikingahövdingen Stavar den store en stor skatt gömd på sin mark. Sedan han dödades i strid med norska vikingar har hans ande vakat över gården...
Det är lunchtid och byn ska precis öppna. En familj väntar på att guidningen ska börja. Dana van Dijk är en av de skolungdomar som är guider under sommaren.
-Byn består av tio platser som alla har en funktion. I långhuset bor man och taket är gjort av grästorv, säger Dana van Dijk. Hon går fortfarande i skolan men är en av de elever som jobbar som guide under sommaren. Under vår och höst är gården en lägerskola där gotländska skolbarn under två dagar får pröva hur det var att leva på järnåldern. Det är mörkt och fuktigt inomhus och den enda ljuskällan är stearinljusen på borden. Familjen lyssnar hänfört när Dana vant svarar på frågor. Hon berättar bakgrunden till gården, historien om Stavar och hans skatt.
Det var en gång...
Det var pingst år 1975 och en gotländsk högstadieklass hade begett sig ut på landsbygden för att testa på järnåldersliv under en helg. Klassens busfrön, tre killar, hade letat sig ner en bit i skogen och satt på en stor bautasten när det plötsligt glimmade till i gräset. En av pojkarna böjde sig ned och såg till sin förvåning att det var mynt och inte kapsyler han höll i sin hand. Pojkarna tänkte att lärarna försökte skoja med dem men när de konfronterade en av lärarna blev hon helt ställd. I gryningen dagen efter skulle de göra ett blot, med offergåvor till gudarna och killarna lade fram mynten och önskade sig "mera pengar". Knappt hade de sagt orden innan de upptäckte att stenen bildade en skugga i form av en pil som pekade rakt mot ett kaninhål. En av lärarna stack in handen och all färg försvann från hans ansikte när han fick fram en näve silvermynt. Sammanlagt hittade de cirka 1 500 arabiska silvermynt som visade sig var från 900-talet. Barnen fick mycket beröm och även hittelön av staten. För pengarna åkte de till en järnåldersby i Lejre, Danmark. När de kom hem började de bygga en egen by, på området där de hittat skatten.
Offerlund
Turen fortsätter och mitt i byn ligger samlingsplatsen, Stora härden. Det är en stor eldplats där man brukar laga mat. Mamma Kiki prövar att göra eld med elddon.
-Oj det var svårt, säger Kiki, när hon försöker slå gnistor med flintsten och eldstål. Efter upprepade försök och tydliga instruktioner från guiden får hon till det.
Som förr
Det finns många brukshus på gården där skolbarnen får lära sig olika slags hantverk. Allt från träslöjd till rökning och keramikbränning och allt enligt gamla tekniker. Alla skolklasser som kommer får göra en egen målad sten som sedan lämnas till asagudarna i offerlunden.
Familjen fastnar där och går länge runt och beundrar de många stenarna och gudabilderna i den runda, inhägnade lunden.
Familjen Svartgren har varit i byn tidigare men då utan guide.
-Vi gick runt själva men det är en helt annan sak när någon berättar. Nu förstår man vad allt är, innan gissade man bara, säger Elvira och skrattar.
De är alla nöjda med turen, yngsta dottern Freja tyckte det var roligast pröva täljstolen.
-Det är häftigt att se hur de rekonstruerat en by. Det känns lite som att resa tillbaka i tiden och besöka järnåldern. Det är kul att de har så många brukshus och inte bara hus att bo i, tycker Elvira, äldsta dottern i familjen.
Ann-Katrine Karlsson är en av lärarna som jobbar med byn. Hon menar att Stavar verkligen funnits.
-Vi tror att Stavar bodde en bit härifrån i ett stort hus. Man har hittat en cirka 60 meter lång husgrund. I Snorre Sturlassons sagor från Island finns han omnämnd som en storbonde på ön, säger Ann-Katrine.
Egenproducerat
Sedan starten på 70-talet har generationer många skolbarn fått bo i byn.
-Man får prova på hur livet var förr och lära sig att göra allt själv - allt från hantverk till att laga sin egen mat. Det är en unik upplevelse att känna att man producerat allt själv, menar Ann-Katrine.