Skepparegillets medlemsblad om gotländska köpmäns fartyg

Skepparegillet i Visby håller på traditionerna.
När man firar sin högtidsdag, den 323:e i ordningen, sker det i årligen återkommande delar:
27 februari visas gillets samlingar vid S:ta Katarinagatan.
Högtidsdagen, vilken som brukligt äger rum 1 mars, innehåller som inledning ett föredrag i Församlingshemmet. I år är det landsarkivarie Tryggve Siltberg som förläser över ämnesrubriken "Den gotländska bonderepubliken och sjöfarten".
Därefter drar sig gillesledamöterna undan offentligheten och firar årsmöte med skepparelag.
Samma dag utkommer Skepparegillets årliga medlemsblad. Det nu föreliggande har ordningsnummer 55 och redaktör är Ola Sollerman.
Innehållet är som vanligt växlande och intressant. Omslaget pryds av Klintepatronen Reinhold Snöbohms skuta "Marie" utförd på en oljemålning signerad Erik Olsson.
Om Snöbohm och andra köpmän som satte fart på gotländsk sjöfart berättar Ola Sollerman i en av medlemsbladets huvudartiklar som är en fortsättning på den artikelserie som inleddes i förra årets gillesblad. Det var främst under 1700- och 1800-talen som köpmän och köpmanssläkter skaffade egna fartyg för att frakta egna och andras varor till och från Gotland.
I år avhandlas, förutom Snöbohms, släkterna Bachér, främst verksam i Visby och Slite samt släkten Grubb i Slite och Fårösund.
60-årsminnet av Gotlandsbolagets ångfartyg "Hansas" förlisning efter torpedering 1944 högtidlighölls vid en ceremoni till havs 24 november 2004. Det ägnas förstås vederbörlig uppmärksamhet. Dels via ett bildsvep från kransnedläggningen till havs dels genom att Erik Åkesson, som då jobbade som springgrabb på rederikontoret, berättar om den svarta dagen.
Ett annorlunda livsöde fick sjökaptenen Johan Mathias Rondal från Rone. Född 1860 gick han till sjöss som 17-åring och seglade överallt runt klotet. Till slut gick han i land på New Britain, en söderhavsö, och satsade på odling av kopra (kokosnötens frövita ur vilken kokosolja framställs). Huruvida han där gifte sig kungligt eller ej förlorar sig i myternas töcken. På äldre dar slog han sig ner i Sydney och återbesökte Gotland några gånger, sista gången troligen 1922 då han bland annat intervjuades i Gotlands Allehanda.
Om ett långt och utdraget drama vid Gotska Sandön berättas med utgångspunkt i sjöförklaringen. Det var i början av 1840 som Gävle-skonerten "Marie" drabbades av is och storm efter att ha väntat förgäves på lots utanför Sandhamn. I stället tvingades den gå mot Gotska Sandön. Av de tio männen ombord skulle bara fyra överleva.
Fartyget sjönk, och alla utom de fyra omkom antingen direkt eller av nedkylning och utmattning när de lyckats ta sig i land. Efter två dygns vandring på Sandön kom de kvarvarande äntligen i kontakt med bebodda trakter och räddningen.
I övrigt innehåller medlemsbladet bland annat Helge Sjögrens förteckning över fartygsolyckor vid Kappelshamn under de senaste seklerna och en genomgång av de gåvor som under året inkommit till gillet.