Skinnarmo i Shackletons spår

Får man lov att rekommendera en fantastisk äventyrsskildring, stor nog att räcka hela julhelgen..? Till på köpet är boken sann och den rymmer ett av de mest fantastiska överlevnadsdramer som utspelats i modern tid. När upptäckaren Sir Ernest Shackleton gav sig av mot sydpolen, anade han kanske att det kunde ta en ände med förskräckelser.
Det var på vippen att hela expeditionen dukat under. Men genom en heroisk insats, lyckades han undsätta sina mannar på ett sätt som visar på nästan ofattbar viljestyrka och mod som möjligen ges lite rättvisa i boken, men som man egentligen aldrig kan fullt ut förstå.
Inte nog med att expeditionen var livsfarlig, hela tiden fotograferade man och skrev anteckningar om alla de faror som hotade sedan expeditionens fartyg Endurance skruvades ner i isen. Genom dagböckerna vet man tämligen exakt vilken väg expeditionen tog genom isen och ut över öppet hav.Den resan gjorde svenska äventyraren Ola Skinnarmo om för ett år sedan, fast med moderna hjälpmedel som satellittelefon och med funktionella kläder och uppbackning i form av säkerhet som Shackleton aldrig var i närheten av.
Ändå: Shackleton klarade inte bara sig själv och räddningsexpeditionen ur helvetet, alla de 22 männen kom välbehållna tillbaka hem till London
Boken växlar mellan Shackletons svartvita fotografier (varav endel kopierades på isen under räddningsaktionen&) och den moderna expeditionens färgbilder.
Texten har formulerats förtjänstfullt av en av vårt lands absolut främsta reseskildrare, Johan Tell, känd för många genom sina krönikor ibland annat resemagasinet Vagabond.
En bok för vem? Tja, det är svårt att tänka sig någon som inte blir berörd av det öde som Shackletons expedition innebar. Skildrat mellan samma bokpärmar som Skinnarmos utflykt (?) framstår förstås Sir Ernests mer än 500 dygn långa expedition som en bragd som saknar motstycke.