"Mot undergången" kallar Annika Sandén, fil.dr. i historia vid Stockholms universitet och Erik Pettersson, doktorand i historia vid Linköpings universitet sin bok om övergången från katolicismen under 1500-talets senare del.
Slutet av 1500- och 1600-talen var en av de kallaste perioderna i den så kallad lilla istiden. Många år av missväxt och krig utarmade landet och folk svalt. Gud var vred för att folket syndade och det skulle ärkebiskopen Angermannus råda bot för. Under hertig Karls beskydd fick han återvända hem från Tyskland efter många år i rädsla för kung Sigismund och hans trogna.
Hertig Karl, som senare blev kung Karl IX, hade tagit makten i landet och besegrat Sigismund. Nu skulle Luthers läror inpräntas. Äktenskap blev kyrkans sak. Alla skulle vigas i kyrkan. Gamla seder godkändes inte längre, vilket författarna inte nämner, utan säger att folk levde ogifta.
Hor och otrohet bestraffades sanslöst hårt under Angermannus resor och anställda räfster. Maximalt antal spö utdelades och folk tvångsvigdes. Allt som kunde tolkas som katolskt i mässan blev strängt förbjudet.
Det är en skrämmande period i svensk historia vi möter i boken. Det handlar om den del av nuvarande Sverige som då var svenskt. Skånelandskapen och Gotland var danska och berördes inte av räfsten. Övergången i Danmark var betydligt lugnare och katoliker, protestanter och judar erbjöds asyl undan förföljelse.
Boken är välskriven med enkelt och lättläst språk. Tråkigt nog gör författarna sig skyldiga till anakronistiska utfall. Till exempel sägs Karl IX:s frilloson vara illegitim. Vare sig begreppet illegitim eller oäkta fanns på den tiden och ej heller orden. När kunniga forskare tillåter sig att vara anakronistiska, kan man misstänka att de vill styra läsarens uppfattning. Trist!
Karl IX benämnde sonen han hade tillsammans med prästdottern Karin Nilsdotter, för "vår älskade frilloson" och sonen blev adlad som vanligt var på den tiden med kungars frillabarn.