Rampfeber är farsernas fars, en förvecklingskomedi om en teaterensemble som spelar - just det - en fars. I föreställningen får vi först följa arbetet på scenen, och i andra akten bakom scenen där en minst sagt kaotisk fars spelas upp ända fram till det fullständiga crescendot.
- Den här föreställningen bygger på total koncentration. Det är flera hundra olika moment som måste sättas med minutiös precision, annars rasar allt. Det är som att kasta pil när varenda pil måste träffa "bulls eye", säger regissören och länsteaterchefen Thomas Sundström om föreställningen.
I onsdags kväll bjöds ett första smakprov ur föreställningen när Länsteatern bjudit in till en öppen repetition. Länsteatern avslöjade då att de bearbetat handlingen som här förlagts till Gotland. Ett gotländskt amatörteatersällskap repeterar sin föreställning som sedan ska turnera runt i de gotländska bygdegårdarna.
Handplockad ensemble
Om huvudingrediensen i "Rampfeber" stavas tajming, så krävs också ytterligare saker för att få den här anrättningen att koka samman. Dels en stor och exakt angiven rekvisita, dels en noga angiven scenografi, och sist men inte minst en samspelad ensemble.
Ensemblen är noga plockad ur teaterns tidigare repertoar, förutom den fasta ensemblen med Lena Bogegård och Lennart Bäck, får vi på nytt stifta bekantskap med Andreas Nilsson, Evert Jansson, Mats Sundberg, Bengt-Åke Rundqvist, Stina Nordberg och Tove Vahlne, men också med en debutant på länsteaterscenen - Anna Jankert.
- Det här är så roligt och det är ett så härligt gäng på scenen, säger Anna Jankert som kanske inte är mest känd som komediskådespelerska.
- Det gäller att ta pjäsen på allvar, det är då den blir så vansinnigt rolig, säger hon och ger sin egen bild av hur den här föreställningen fungerar:
- Som ett kugghjulsmaskineri, det får inte haka upp sig någonstans, för då är det kört!
Skrattar på jobbet
- Det här räknas som den klart svåraste farsen att spela, tekniken måste sitta, annars faller hela stycket. Men vi har så roligt och det är en verklig utmaning för oss, säger Andreas Nilsson som är tillbaka på Länsteatern.
- Att spela en gotländsk amatörteatergrupp är nog bland det roligaste vi gjort. Snacka om att vi får skratta på jobbet, säger Bengt-Åke Rundqvist som på Länsteatern bland annat gjort en oförglömlig roll i "Möss och människor".
- När vi repeterar skapar vi ju även en tredje dimension, säger Mats Sundberg som senast såg i "Allt eller inget".
Premiär blir det den 24 februari och sedan kommer föreställningen att spelas cirka 40 föreställningar till och med april månad ut.
Vad tror ni att publiken får med sig hem?
- Skadeglädje, hoppas Lennart Bäck.
- Men de som jobbat eller kommit i kontakt med en amatörteatergrupp kanske upplever en dimension till, säger han.
Ensembleföreställning
Föreställningen är också ett matematiskt problem där alla ekvationer måste lösas. Ett pussel där scenografin med sina dörrar och trappor ska synkas ihop med en väl tilltagen rekvisita.
- Det finns två vägar att gå för att komma fram till ett resultat, säger regissören Thomas Sundström.
- Antingen att bestämma allt i förväg, att koreografera pjäsen in i minsta detalj, eller också det jag valt att göra här, att vi kollektivt hittar lösningarna på scenen, säger han.
- Men detta innebär inte att skådespelarna kan gå in på scenen och sololira, eller slira på replikerna.
Föreställningen "Rampfeber" kommer att bli en två och en halv timmes skrattfest. Om detta skvallrar redan de korta scener som presenterades i onsdags kväll.
Det kommer också att bli en föreställning som inte bygger på några huvudroller - i stället kommer vi att få se en ensembleföreställning, förlagd till Gotland, som också bygger på det gotländska språket.
- Vår ambition ligger på en hög konstnärlig nivå, säger Thomas Sundström.
- Det gäller oavsett om vi spelar drama, musikal eller som i det här fallet en komedi.