Skriver bok om gotländska ängen
Just nu sitter hembygdskämpen Erik W Ohlsson i hemmet vid Bondans på Fårö och skriver bildtexter till en kommande bok med titeln Gotlandsänget.
Något exakt datum för utgivningen är inte spikat, men till sommaren lär det bli.
Det var en bildserie som gav idén till boken. Erik W Ohlsson har själv tagit många ängesbilder och han har tillgång till flera andra fotografers bilder. Den på Gotland välkände Mathias Klintberg har tagit ängesbilder, liksom Torgny Frisk Bånge och Eriks far Arvid för att nämna några. Inom hembygdsförbundets ängskommitté har man sammanställt en bildserie som kan sägas vara den stomme kring vilken boken byggs. Det var när bokförläggaren Thorbjörn Ödin fick se bildserien som diskussionen om en bok började.
Erik W Ohlsson är naturligtvis den rätte att skriva en bok om det gotländska änget.
För det första är han i det närmaste född i ett änge i Vallstena. Det är dock inte det mer omtalade Alvena änge utan ett "grannänge" som var hans barndoms tillhåll. Under mer än trettio års tid har han sedan varit med i ängskommittén, som jobbat hårt med att slå vakt om det gotländska änget. Numera är han hedersordförande i kommittén. Han hedrades med kommunens kulturpris 1996.
- Jag kom med i ängskommittén 1975, berättar Erik W. Vi gör en resa till ett antal ängen varje år och de här resorna har gjort att jag besökt varje gotländskt änge sju gånger vid det här laget.
Erik W Ohlsson har kunnat följa ängenas skötsel och har sett hur den ena generationen lämnat över skötseln av änget till nästa.
- Det som är roligt att konstatera är att den totala ängesarealen inte har gått ned sedan 70-talet, säger Erik.
Dessförinnan var ängesdöden mycket omfattande. På 1950-talet fanns bara två procent av 1850-talets areal kvar. Den halverades fram till 1970-talet då den nedåtgående kurvan hejdades och arealen änge på ön stabiliserades kring 350 hektar. Där ligger den kvar.
Ängskommittén har haft - och har - stor betydelse i sammanhanget, inte minst genom att man årligen delar ut uppmuntringar och priser till ängeshävdare. Belöningarna har varit särskilt betydelsefulla i en tid då det av många ansetts som nästan suspekt att sköta änget på hävdvunnet sätt, eftersom detta inte gett någon ekonomisk vinst.
Vinsten i pengar finns inte att hämta i dag heller även om man med det just nu gällande bidragssystemet kan säga att det blir halv betalning för arbetet med skötseln.
Hembygdsrörelsen och idrottsföreningar står för en stor del av de till hälften ideella arbetsinsatser som krävs för att ängena skal kunna hållas i hävd och bevaras. Inkomsten är av betydelse för föreningarna och det gör att man kan våga tror på att vackra ängen skall finns även i framtiden.
Säkert kommer också Erik W Ohlsson att i boken berätta om hur hembygdsrörelsen lyckades avvärja ett byråkratiskt hot mot ängena då alltför stelbenta regler och föreskrifter gjorde att kraftig avverkning av träd hotade. Erik W och hans likasinnade i hembygdsrörelsen blev tvungna att föra "ett jädrans liv". De lyckades bland annat inbjuda dåvarande jordbruksministern Annika Åhnberg till Lasses änge i Öja för att berätta om vilka hot som byråkratin utsatte ängena för. Och det blev ändring av reglerna.
Just nu finns ett annat hot och det stavas sjukdomar. Ekdöden hotar, askskottsjukan är ett faktum och almsjukan har konstaterats på Gotland.
- Det blir inte så mycket mer än hassel kvar i ängena om vi inte lyckas stoppa sjukdomarnas utbredning, säger Erik W Ohlsson.
Kampen mot sjukdomarna pågår och vad slutresultatet blir vet ingen. Med omkring 200 bilder, de allra flesta i färg, och en text skriven av en expert vågar vi tro att boken om det gotländska änget blir något alldeles extra.
Så jobbar vi med nyheter