Det är Ulf Palmenfelt, professor i etnologi vid Högskolan på Gotland, som under de kommande två åren ska sammanställa runt 200 Visbybors livsberättelser.
- Jag ska jämföra individernas berättelser med den kollektiva historian och ge en ny belysning av Visbys samtidshistoria, lite som en motvikt mot allt om vikingar, medeltid och Hansan, förklarar Ulf Palmenfelt.
Projektet startade egentligen redan 1995. Ulf Palmenfelt berättar att arbetsförmedlingen då bidrog till att snabbutbilda ett antal gotlänningar i etnologisk intervjuteknik.
Dessa intervjuade cirka 200 pensionärer i Visby, födda före 1930, som fritt fick berätta om sina liv.
- Det blev 10-12 timmar inspelat material från var och en, vissa uppväxtberättelser gör att man får tårar i ögongen.
Han har sedan dess gått igenom en del av materialet.
Tack vare bidrag från Vetenskapsrådet, motsvarande ett års heltidsarbete som fördelas på åren 2012 och 2013, kan han nu koncentrera sig på att färdigställa det.
Möjligen blir det en populärvetenskaplig bok riktad till allmänheten samt ett antal uppsatser för den vetenskapliga världen. Syftet är nämligen att även presentera modeller och metoder för att analysera berättelser.
- Det handlar om att se hur samspelet mellan individens liv och den kollektiva uppfattningen fungerar, säger Ulf Palmenfelt och nämner som exempel sänkningen av Hansa i november 1944.
- Alla gotlänningar berördes som kollektiv fast det inte var så många som drabbades personligen.
Många av de som berättat om sina liv lever inte i dag. Men under andra världskriget var de unga och upplevde, kanske något oväntat, mycket som var roligt.
- Under mörkläggningen till exempel kunde de pussas och kramas i smyg utomhus.
- De sägs att småbarnen gick längs strandpromenaden med ficklampor och lyste på paren, berättar Ulf Palmenfelt.
Han är övertygad om att Visbybornas livsöden intresserar alla, inte enbart gotlänningar.