Skrönan är en sägen!

Jag kan tala om att det är en sägen som handlar om den enda överlevande vid Långhammars, en gammal kvinna, som är så rädd för digerdöden vid 1300-talets mitt, att hon flyr med kalv (inte get, de fanns nog inte på Fårö vid den tiden) till en urholkad rauk där hon gömde sig för allt och alla.
Hon spände en segelduk över hålet och kunde på kvällarna ses där hon "spann i månens sken", medan kalvens råmande skrämde bort eventuella besökare. Hon dog snart av ålderdom och kunde alltså inte lura döden någon längre stund.
Legenden finns nedtecknad i Eric Fröbergs bok "Stormslagen kust" från 1962. Fröberg var en tidig folklivsforskare och har gett ut flera böcker med sägner, bland annat "Brudskon" varifrån jag har hämtat stoff till min förhoppningsvis snart utgivna roman "Hamarsman" om jag kan hitta ett förlag som vill ge ut den.
Fröbergs böcker är i vilket fall som helst värda en renässans och om man letar så finns de på antikvariat. De borde vara värda en nyutgivning, då många har glömt de sägner som finns i dem.

Skrönan är en sägen!

Mikael Bergström undrar över en skröna, som han kallar det, vid Långhammarsraukarna på Fårö på insändarplats i onsdagens GT.