Skulpturkurs ger dövblinda nya intryck

Det pågår en i dubbel bemärkelse unik kurs på Gotland den här veckan. Dels får deltagarna jobba i ovanligt nära och handgriplig kontakt med konstnärerna. Anders Thorlin, Karin Tiberg och Stina Lindholm lotsar dem från sten till sockel, från ägg till målad konst och från vaxfigur till brons. Det är det sistnämnda kursen fokuserar på, gjutning av bronsskulpturer.
Det andra unika inslaget är deltagarna själva. De är döva, blinda eller både och.
Kursen anordnas av Nordiskt kulturförbund för dövblindfödda. Den är en av flera liknande som anordnas årligen runt om i Norden, för dövblinda med funktionshinder. Årets teman är Skulptur på Gotland, Land Art (trä- och stenskulptur) i Norge, Improvisationsdans och Musik som språk i Danmark.
På Gotland har man anordnat liknande kurser i åtta år. Den här gången kommer de sex deltagarna och deras personliga ledsagare från Sverige, Danmark och Skottland. Dörrarna hålls öppna i dubbel bemärkelse och upptagningsområdet växer med utbudet.
Kursvärd är Eva Ek från Resurscenter Mo gård i Finspång. Hon pratar om vikten av kultur och konst för dövblinda, om hur viktiga medel det är för kommunikation och uttryck, möjligheter att skapa, lära och stimuleras. Processen kan innebära stora framsteg även rent personligt, i form av exempelvis mod, kommunikation och lust att lära.

Ett stort hinder för Nordiskt kulturråds och andra aktörers utvecklingsarbete kring dövblindas kultur är frånvaron av permanent statlig finansiering. I dagsläget är man hänvisad till fonder och andra bidrag, vilket gör det svårt att bygga kontinuitet och stadigvarande verksamheter. Gotlandskursen har exempelvis fått medel från Victoriafonden och Statens kulturråd.
Frågan om statlig finansiering riktades nyligen direkt till kulturminister Marita Ulvskog. Avsändare var riksdagsledamoten Marietta de Pourbaix-Lundin (m), som i tisdags besökte Gotlandskursen. Eva Ek hoppas att ett sådant förslag kommer snart. Till dess fortgår det nuvarande, ändå ständigt växande utvecklingsarbetet för och med de dövas kultur.

Att de flesta deltagarna varken ser eller hörvissa har ledsyn, andra hör en del uppmuntrar sinnenas stimulans för såväl handledning som inlärande. Språket talas med ögon, tecken, beröring och handgripliga exempel. Konstnärerna förevisar, ledsagarna blir deras förlängda armaroch deltagarna får uppleva känslan av vått slippapper mot en skrovlig sten, värmen från brons som smälter och doften av en lödkolv mot metall.
Förlagorna till bronsskulpturerna hade de med sig hemifrån. Utifrån varsin klump vax har de själva format en figur, som omges med gipsmassa, bildar en gjutform och sedan omvandlas till en skulptur. De flesta väljer också att tillverka en sockel av sten, under ledning av Anders Thorlin från Vänge.
Stenarna har plockats här på Gotland och görs nu lena med slippapper som doppas i vattenskålar. Arbetet sker på Folkuniversitetets Konstskolas bakgård, där skapandets intryck blandas med solens värme i ansiktet, doften av nyklippt gräs och bankandet från några hantverkare i närheten.
Bronsskulpteringen förevisas av designern och konstnären Stina Lindholm. För henne är kursen en omtumlande upplevelse.
Det här är helt fantastiskt! Det är väldigt spännande och annorlunda. Här får de känna, dofta, se och göra. De blandar formmassa med sina händer, förstår att deras vaxfigurer ligger i formen och kan sedan hålla den i sina händer.
Skulptur och form är så otroligt berikande. Det är det som, förutom människor, bäst kan förmedla upplevelser.