Paddy drömmer om att bli stjärnreporter och att skriva en bok om sin namne, den kriminelle Paddy Meehan som suttit oskyldigt dömd (?) sju år i fängelse. Under tiden måste hon jobba. Hon är den enda i familjen som har jobb.
En kall och regnig natt drar de på ett larm till ett välbeställt villaområde. Grannar har klagat på buller och skrik ,men den snygge välklädde man som motar polis och journalist på trappan försäkrar att allt är väl. I hallspegeln ser Paddy en blond kvinna med blodspår på hakan , men hon drar sig undan, vill inte ha hjälp. Snyggingen trycker en femtiopundssedel i Paddys hand och smäller igen dörren. En muta, besudlad av blod. Men femtio pund.
Dagen därpå hittas kvinnan mördad, ihjälslagen med en hammare. En stor del av hennes tänder har dragits ut.
*
Denise Mina från Glasgow skriver kriminalhistorier som inte är mörkare och våldsammare än vardagen, med kraftfulla stråk av svart humor och socialrealism och hon räknas till eliten efter Garnethtriologin. "Vargtimmen" är den andra boken om Paddy Meehan, efter "Blodsarv".
Paddy är en tuffing, en underdog med rötter i en av de nedgångna satellitförorterna, något överviktig och ovårdad. Kanske med drag av Barbara Havers, som jobbar kompis med den elegante aristokratkommissarien Thomas Lynley i Elisabeth Georges böcker.
"Vargtimmen" utspelas i en tid då journalisterna fortfarande skrev på maskin med karbonpapper mellan manusbladen och datorer bara var ett hot i fjärran. Arbetslösheten är utbredd, de irländska invandrarkvinnorna sätter sitt hopp till katolisicmen. Framför allt Paddys mamma. Men dottern vill inte fösas in i den vanliga fållan.
Paddy inser att den blodiga femtiopundssedeln inte är hennes och att hon måste ta reda på vad som hänt, inte minst på grund av sina skuldkänslor för kvinnan som blev ihjälslagen. Hon dras in i en historia med hot, knark, korrumperade poliser och lite sex (med en polis dessutom).
Minas karaktärer presenteras vagt men utvecklas på ett sätt som inte är förutsägbart. Paddy kommer att växa. Den saken är klar.