Slitig repetition inför öppen ridå

Ta om, ta om, ta om. Det är så de långa slitiga, dagarna på Länsteatern ser ut. Det var bland annat detta hur teaterrepetitionerna går till som regissören Örjan Herlitz ville visa när han i går öppnade ridån till det vanligtvis dolda, känsliga repetitionsarbetet.
Man kan fråga sig varför man utsätter sig för sånt här, men vi vill visa hur det går till, det är inget Fame Factory, upplyste Herlitz innan han startade onsdagskvällens övning.
Det är snart premiär för Michaels Drukers "Patrik 1,5", en pjäs där det homosexuella paret Göran (Mats Sundberg) och Sven (Patrik "Palten" Jonsson) ivrigt väntar på att få hem sin lille adoptivson Patrik, men som på grund av en miss i den byråkratiska processen, ett uteblivet ynka litet kommatecken, i stället får hem en 15-årig värsting spelad av Atle Stefansson.
Det handlar om fördomar, men egentligen inte så mycket om fördomar mot homosexuella. Snarare handlar det om kultur- och generationsmotsättningar.

kkk

I en av scenerna träffar Göran för första gången sin son som han tror är den nye brevbäraren. Det är ett besynnerligt möte präglat av fientlighet, undran, rädsla, nyfikenhet, där det gäller att hitta och uttrycka "rätt" känslor, reaktioner och tonlägen.
Efter ett första genomdrag av scenen efterlyser Herlitz "rytmen". Dialogen ska vara tätare och pauserna mer varierade.
Ni tänker för lite om den här situationen. Vad är det här för kille som går runt i kalsongerna klockan två på eftermiddagen? Ni måste inrikta er på varandra, det är det som skapar spänning, förklarar han.
För att få fram det han vill låter han sedan skådespelarna spela upp scenen igen, fast den här gången utan ord. Nu ska de bara vara tysta, känna in varandra och situationen. Den ordlösa scenen får publiken att applådera spontant.
Det är just detta laborerande och sökande efter känslor och uttryck som upptar repetitionsarbetet. Hur ska till exempel en halvalkoholiserad socialsekreterare reagera när hans nyblivne adoptivson kaxigt häver ur sig att han "också sover som en gris efter två flaskor whisky"? Dra på munnen? Flina? Flabba? Vika sig dubbel av skratt?
Ibland uppstår distraktion, förvirring och smågnabbande på scenen när rekvisita inte ligger där den ska eller när repliker försvinner, vilket får regissören att uppmana till koncentration och skärpning. Disciplinerad kreativitet är det som gäller inför premiären i Slite den 22 oktober.