Biotekniken utvecklades med nya bildformat och bättre ljud. Biobesöket är även en akustisk upplevelse, men att skapa stereo, surround och dolby är dyrt. Till idag ryms utvecklingen inom 35 mm systemet. Utvecklingen var stegvis, även små biografer uppdaterade sin utrustning.
På 1960-talet blev tv en stark konkurrent. Biodöden skördade fler offer. I städerna samlades biograferna i "Filmstaden", flera små salonger ersatte en stor. Ägarna, till 80 procent Svenska Bio och Svensk Filmindustri, får ett bättre kostnadsläge. Nya filmer hittar till filmstäderna, som också lockar med servering.
Filmernas väg till landsbygdens biografer blir längre och krokigare. De stora ägarna styr utbudet. Smala produktioner har svårt att nå publiken.
Digitaliseringen
Så kom digitaliseringen. Dvd:n ersatte videon. Intresserade byggde hemmabios. Tiden mellan biopremiär och dvd-släpp kortades. Små biografer fick det besvärligare, trots ett växande filmintresse. Svensken ser över 60 filmer om året, färre än två på bio.
Digital teknik för biografer är dyr. Det duger inte med dvd, biofilm levereras på hårddisk. En avancerad dator förstorar och projicerar bilden. Ljudet sorteras i kanaler till bions högtalare. Bion erbjuder nya upplevelser, 3D, live opera, teater och sport.
En anläggning kostar minst 600 000 kronor. Till detta kommer utrustning för 3D.
Öns enda digitala bio
Utanför Visby finns åtta biografer drivna av idealister. Den analoga utrustningen är gammal, men fungerar. I Slite har bioföreningen satsat. Här finns öns enda digitala bio.
Digitaliseringen går raskt. Filmbolagens intresse att framställa 35 mm kopior svalnar. Sveriges stora filmlabb, Nordisk Film, stänger. Små biografer hänvisas till äldre produktioner, om de lyckas överleva.
I ett räddningsförsök föreslår staten 15 miljoner årligen i fyra år från 2012 för att digitalisera fria bios. Med hjälp av bidrag överlever kanske 150. Återstoden lämnas att dö, efter att ha sökt hjälp från sponsorer, eu-medel och stiftelser. Egna medel förslår inte.
I Gotlands kommuns kulturprogram betonas "att kulturlivet är och skall vara tillgängligt och levande för hela öns befolkning", således även för landsbygdens folk.
Kulturell utarmning
I arbetet med den regionala kulturplanen finns en arbetsgrupp, Filmön Gotland, med filmutbildare och producenter. Att film behöver visas verkar glömt. Biograferna är inte inbjudna, trots att landsbygdsbios är organiserade i nätverket Bygdebio.
Om inte planens intentioner för film skall stanna vid vackra ord måste det till snabba insatser. Småbiograferna lever på avgrundens rand. Snart finns inte film att visa. Publiken hänvisas till Slite eller Visby. Den kulturella utarmningen fortsätter.
Kommunens ambition bör vara att behålla åtta biografer på landet. Låter det inte sig göras, måste kulturens makthavare fundera på vilka som skall fortleva. Planering skall ske i samråd med biograferna och föreningen Bygdebio. Här finns kompetensen.
Många aktörers mål är att stötta produktion av film på Gotland. Att medverka till att filmerna kan visas tycks vara perifert.
Ordförande föreningen Bygdebio