Smiths är skrivkonst som hänryckning
Och så är det!
Det kan också svenska läsare förvissa sig om, nu när boken kommit ut med titeln Jag är allt du drömt.
För hänförd är vad man blir av denna roman, så fylld av uppkäftigt liv och varm känsla att dess kraft flödar rakt in i ens hjärta. Inte konstigt att den omgående knep Whitbread Novel Award 2006 och nominerades till Man Booker Prize.
Sättet Ali Smith skriver på är överdådigt och liknar inget annat jag läst. Att översättaren Molle Kammert Sjölander lyckats bevara hela dess vibrerande egenart är ett mästarprov.
Bokens huvudperson är en kvinna i 30-årsåldern. Amber heter hon. Namnet betyder bärnsten, den magiska förstelnade kådan. Men egentligen har hon fått det efter biografen Alhambra, där hon avlades. Hur det gick till kan man läsa på pärmens framsida.
Låt inte avskräcka er av den texten. Den känns konstig ryckt ur sitt sammanhang.
Men wow!
Ni vet inte vilken fröjd som väntar, när ni dras in i fortsättningen!
Med ludna ben och hårtofsar framstickande ur armhålorna sitter Amber en dag i sommarhusets vardagsrum hos den urtrista medelklassfamiljen Smart.
Mamma Eva ska föreställa arbeta på en idiotroman i ett lusthus på tomten men ligger mest på golvet och gömmer sig i skrivkramp.
Tolvåriga Astrid upplever hur hela världen är undermålig. I äcklad bacillskräck äter hon enbart innanmätet på limpor, våndas över heltäckningsmattor och träskaft och är allmänt strulig.
Med en videokamera smyger hon runt och försöker fånga gryningar och annat, som hennes försvunne pappa Adam skrivit om i ungdomliga kärleksbrev till mamman.
Tonåringen Magnus, som verkligen gör skäl för namnet Smart, lever i förtvivlan. Han har hjälpt skolkamrater att datormanipulera bilden av en av skolans snygga tjejer. Så hamnade hon i porrposition på nätet och tog livet av sig.
Michael Smart himself, Evas sambo, är en tönt till litteraturprofessor som förför sina studentskor med hjälp av lämpliga citat och tror sig vara en baddare, när han egentligen bara är ett överårigt ingenting.
I texten virvlar det av fjärilslätta anspelningar på klassisk antik, på litteratur från förr och nu och på filmhistoria. Hon är ingen ignorant, denna Ali Smith från Cambridge.
Hennes Amber har ett uppdrag. Att göra rent hus med all gammal skit människor omger sig med och plocka fram ömheten ur dem. Familjen Smart blir Ambers målgrupp.
Självsvåldig, oförutsägbar och obönhörlig i sitt sätt att ifrågasätta det samhälle och den livsstil som är det vedertagna, skrider hon till verket.
Snart har hon satt Michael i brand i den äkta kärleken, ruskat Eva till liv, gett Astrid ögon att se världen med och räddat Magnus från självmordstankar.
Hennes medel är drastiska. Bykyrkan väljer hon till kärleksnäste och Stormarknaden till hatobjekt. Sen hon väl fått Astrid och de övriga att inse "att det handlar om att verkligen se, om att vara närvarande", körs hon ut ur huset av en rasande Eva, den som är mest lik henne och kommer att ta upp hennes mantel.
Gud vilken bok!
Var snälla mot er och läs den!
Så jobbar vi med nyheter