Snäckschimpansen - en hund
Foto: Tobias Wallström
En som forskat och skrivit om raukar på Gotland är Tore J.A. Pettersson. Tore är född och uppväxt vid Snäckgärdsbaden men bor sedan många år i Lerum utanför Göteborg. Han har i Gotlands Hembygdsförbunds årsbok "Från Gutabygd 2003" skrivit bland annat om denna rauk, som han alltsedan han var barn har kallat Hunden. Den har också av andra kallats Prästen eller Klockaren, beroende på att den står strax nedanför bergstalpet Predikstolen.
Tore har ett personligt förhållande till denna rauk och här följer ett utdrag ur Tores artikel i "Från Gutabygd":
Du står nedanför denna predikstol, käre Hund. Du, som under årtusendena "sett" så mycket! Många har passerat framför Dig under de sekler det tog innan Du blev den Du nu är. Kanske kunde vikingarna se Dig på sin väg in i Snäckviken numera Badviken, inte för att bada men väl för att landa sina båtar. Landade sina båtar gjorde också de fiskebönder som bosatte sig vid Hästnäs för att livnära sig på fiske, säljakt samt med åkerbruk på de åkrar, som senare till större delen kom att ingå i Visby flygfält. Bönder, som betade sina djur, hämtade sin släke (tång) på strandängarna mellan Dig och blivande "Hotell & Restaurant Snäckgärdsbaden" i olika versioner. Så är Du Hunden, alias Prästen, alias Klockaren en länk mellan nutid och den tid som flytt, en metaforisk åskådare till vad jag själv upplevt, till vad generationerna före mig upplevt. Har vi inte alla vissa platser som gör att livet blir mera meningsfullt? Kalla det nostalgi, men är det inte insikt?
Jag blev inte geolog men intresset för geologi kom tidigt. Att det var geologi hade jag givetvis inget begrepp om, när jag i fyra-femårsåldern började upptäcka omgivningarna kring huset vid Snäckgärdsbaden, där jag växte upp. Jag har ett mycket tydligt minne av att jag talade om för pappa att jag tyckte att det var en sittande stenhund med lyfta framtassar i vattnet utanför Predikstolen, den stora klippan intill Snäcks badvik. Sedan dess har jag kallat rauken för "Hunden" och det verkar som om jag inte är ensam om det. Andra vanliga namn är "Prästen" och "Klockaren". Rauken ser också ut som en präst eller klockare som avvaktande står under predikstolen. Sådana namn ur "folkmun" har ofta tillkommit för att markera inseglingsmärken eller fiskeplatser. Dock en mindre sannolik förklaring eftersom Predikstolen från sjösidan närmast ser ut som ett altare och benämns också Altaret på vissa kartor, medan däremot en av "flyglarna" på klippan från landsidan i hög grad påminner om en predikstol.
Hunden är en falsk rauk. Ordet falsk uttrycker en ovanlig egenskap. Rauken skapades genom abrasion (vågornas nedbrytning) på samma sätt som för vanliga raukar. Däremot kom inte materialet - revkalken - från underliggande sedimentlager utan har transporterats från Korpklints sedimentlager. Vanliga raukar började skapas för sex till åtta tusen år sedan. Hunden är bara något tusental år gammal.
Rauken Hunden är betydelsefull för mig. För andra människor med andra referensplan är den givetvis inte lika betydelsefull men dess egenskap av falsk rauk ökar bevarandevärdet. Ändå blir jag besviken när den i den av Arne Ekman år 1972 på uppdrag av Gotlands läns naturvårdsråd utförda raukutredningen med förslag till skyddsåtgärder inte ens finns upptagen än mindre angiven som skyddsvärd.
Och Hunden, alias Prästen, alias Klockaren må Du "leva"!
Både Tore och GA:s Fredrik Magnusson tycker att det är något speciellt med denna rauk, och jag kan nog hålla med dem. Den står där undangömd för de flesta som inte känner till den. Och nog påminner den lika mycket om sina namn som vad Hoburgsgubben eller Jungfrun gör om sina?
Så jobbar vi med nyheter