Snarlik skapelse och undergång i båda verken

I den äldre* och poetiska Eddan, fornnordiska guda- och hjältedikter, sammanfattas världshistorien i Völuspá, eller Völvans spådom. Dess författare och exakta ålder är oklar, men många menar att den härstammar från före 900-talet.
Eddans skapelse och undergång är märkligt lik Bibelns. Båda talar om hur jord och himmel, natt och dag och allt liv skapas av gudomliga krafter. Om välgång, dramatisk undergång och om kampen mellan ont och gott.
Efter att i torsdags ha sett Vikingaårets första och Länsteaterns och Länsmuseets teateruppsättning ?Från skapelse till undergång?, är det svårt att inte sälla sig till den stora skara som ser Völuspá som en sammansmältning av asatron och den på vikingatiden invandrande kristendomen.
Föreställningens nordiska texter läses av Oden (Örjan Herlitz), medan Bibeln reciteras av Moder Maria (Lena Bogegård). Det är dock inte det teatraliska som främst fascinerar, även om båda bär sina historiska mantlar med allvarsam bravur.
Nej, det är de många likheterna man slås av.
Det finns dock skillnader. De tycks formade av främst kultur, inte religion. I mytologin kretsar mycket kring naturens egen kraft, medan Gud själv förverkligar sin vilja.
Exempelvis så skapar Han själv de första människorna, Adam och Eva, till sin avbild. Eddans Ask och Embla skapas däremot av träd, av ask och alm.
Men likheterna är, som sagt, mycket stora.
Bibeln säger: Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en Gudsvind svepte fram [...] Så skapar Gud världen och vilar nöjt på den sjunde dagen.
Eddan säger: ?Arla i urtid fanns ingenting, ej sand, ej hav, ej vågor; jord fanns icke, ingen himmel, där fanns omättligt gap???gräs fanns icke.?
Så vredgas gudarna, dräper jättarna och skapar världen av Ymers kropp: jord, berg, floder, hav och himmel. Fyra dvärgar: Östre, Västre, Nordre och Södre, får hålla upp varsitt hörn av himlen. Även Oden är nöjd.
Men lyckan varar inte för evigt. Båda världarna går mot sin undergång, berättar Eddan och Johannes uppenbarelsebok.
Bibelns himmel öppnar sig och visar Guds vrede. Apokalypsens ryttare dånar fram, solen blir svart och himlens stjärnor faller ner. Döden slår hårt, änglar blåser i basuner och en tredjedel av jorden brinner. Tiden är ute.
Men så skapas en en ny jord, en ny himmel och ett nytt Jerusalem...
I Eddans Ragnarök möts gudar och jättar???gott och ont???i en sista strid. Heimdal blåser i Gjallarhornet och Fenresulven slukar Oden och solen, vilket inleder Fimbulvintern. Det blir krig, jordbävning och översvämning. Eldfursten Surt startar en världsbrand...
En ny värld föds. Två människor, Lif och Liftraser, ger upphov till det nya människosläktet???oss.
Fotnot: Den yngre Eddan skrevs på 1200-talet av islänningen Snorre Sturlasson. Snorres Edda består dels av samlade mytologiska berättelser, dels av en lärobok i isländsk diktkonst.