Nu var vi där igen, ser jag i en rubrik i GA. "Siktar på ny oljejakt på Gotland" löd rubriken. Man tänkte sig förstås, att det var gamla Opab som återuppstått medelst nya statliga bidrag. Man minns bolaget som ett återkommande inslag man som nattredaktör hade att skriva rubriker om.Alltid då det var dags för myndigheterna att ta ställning till förnyade anslag och koncession för oljeletningen var det aktuellt med rubriken "Opab har hittat spår av olja". Det räckte för att de skulle få sina miljoner.Faktiskt fick de inte också upp lite olja till slut ur det gotländska kalkberget. Åtminstone så pass att det räckte till för att smörja själva borrarna. Dessa snurrade också i mina trakter - i Nöiu i När. Någon olja hittade man förstås inte. Men där uppstod kanske ändå en liten nationalekonomisk vinst. De ständigt väsnande borrarna höll nämligen de betande gässen borta från spirande grödor.Den här gången är det dock inte Opab som är aktuellt. Det är ett nya zeeländskt och ett svenskt bolag som står bakom ansökan att borra på gotländska landet.Emellertid är det i själva sjön oljerikedomen lär finnas. Det framgick av ett TV-inslag. Och det är inte lite heller: "Hittar vi ordentligt med olja, kan det täcka en femtedel av Sveriges behov i tjugo år", säger en företrädare för Opab, som nu vill borra i sjön."Hittar vi ordentligt med olja..."På något sätt känner man igen det diplomatiska uttryckssättet från vårarnas vedklyvning. Då kan man få frågan hur lång tid det kan ta att klyva 24 kubik. "Tja", säger man då, "om vädret är hyggligt, ryggen okej och jag vaknat i något sånär tid, så klyver jag så mycket jag hinner".I väntan på oljerikedomen fortgår livet i sina invanda spår. Sålunda har Hövdingen haft sitt partaj för att få sin årliga dos av goda råd från kreativa både gotlänningar och fastlänningar. "Samla gamla gänget", som den nu saknade Povel sjöng.Leilgards Ludde antyder ibland, att om jag själv inte tagit heder och ära av kungahus, biskopar, landshövdingar och andra, så kunde jag ha varit en tänkbar residensgäst. Men faktiskt fick jag en förfrågan i år om jag var intresserad av att gästa Hövdingen. Det var jag emellertid inte! Vad skulle man ha kunnat komma med för goda råd? Förlängd turistsäsong, stenåldersvecka, grillat lamm och saffranspannkaka?Dessutom skulle ett sådant stadsbesök ha behövt samordnas med andra förrättningar där. Det måste man med tanke på bensinpriserna. Det kan visserligen bli långa dagar i staden, men man försöker pussla ihop tandläkarbesök, naprapatbehandling, bilbesiktning, Skrubbstrav, barnbarns födelsedagar, bokhandelsbesök och annat såsom tittande på soffor.Tidigare skulle väl också ha ingått besök hos frisören. Men den detaljen sköter sedan länge frun i huset medelst en maskin inhandlad för 84:90. Med denna maskin uppstår också garantier för, att maken inte framstår som speciellt attraktiv för det motsatta könet. Nu har vi ju inget försvar längre, annars kunde man efter en avskalning bli tagen för en åldrad fänrik i kustjägarna.Hade vi haft ett gotländskt försvar, så kunde vi åtminstone ha skjutit salut för Hennes Kungliga Höghet Kronprinsessan Victoria. Hon har ju fyllt 30 med hyllningsprogram i både TV och radio. (Ett försvar hade ju varit bra också om man nu faktiskt skulle hitta olja utanför ön. Ja, med tanke på Bush alltså).Sedan han för 27 år ur Hans Majestät Konungens hand fick motta pris för prima mjölk är märkligt nog Nöistu Algot den ende rojalisten i Hudskållningssällskapet. Bastugänget alltså. Naturligtvis hissade han flaggan. Senaste seansen pressade Ludde honom på en liten redogörelse för vad allt Kronprinsessan uträttat och meriterna som motiverade sådana storslagna hyllningar.Den tänkta listan gjorde Algot liksom förstummad. Till slut fick han i alla fall fram att "Tja, hon tände ju tixempel vårdkasen i Östargarn härom åre".Puttskogs Pelle markerade lite stöd för Algot: "Ja förstår int riktigt dom som vill avskaffe kungahuse. Kungen och kronprinsessen har väl int gjort någe".Hur som helst kan kungahuset tryggt luta sig mot opinionssiffrorna. Annat är det med regeringen. Vi har ju på sätt och vis en minoritetsregering, som stöds av långt mindre än halva befolkningen. Fast man hållit vallöftena om försämrad a-kassa, avdrag för de välbeställda för "hushållsnära tjänster" och extra hård beskattning av pensionärer. Almedalsveckan gav emellertid en puff uppåt på ett par procentenheter i regeringens opinionssiffror. Då var nämligen Mona Sahlin i Visby och talade.Politiken lär man sig aldrig förstå.
