Efter en utstickare till stockholmstrakten med boken "Jag ska fånga en ängel" har sommargotlänningen Håkan Östlundh återvänt till Gotland och den genre han behärskar bäst, kriminalromanen.
I "Inkräktaren" har en utflyttad gotlänning återvänt med hustru och två små barn. Trots att styvpappan och halvsyskonen vänt honom ryggen slår han sig ner i deras närhet på Fårö. Där håller de på att bygga upp en verksamhet, och för att förstärka kassan hyr de ut sitt hus under några sommarveckor.
Spåren efter gästerna resulterar i rädsla. Vem har stuckit ut ögonen på familjefotot, vem har bajsat bland barnens leksaker? Vill någon göra dem illa?
När kriminalkommissarie Fredrik Broman och kollegorna undersöker saken väcks tanken att det hela kan vara ett makabert skämt. Men när hoten läggs på hög och dottern dessutom försvinner från skolan blir det allvar. Och det är bara början.
Polisen tittar djupare i fallet. Det visar sig att någon hyrt huset med falsk identitet. Men det finns flera personer i familjens omgivning som kan anse sig ha skäl att förpesta deras tillvaro och kanske driva dem från ön.
Till slut är tragedin ett faktum när det ofattbara inträffar. Efter det är ingenting sig likt.
Sökandet efter den skyldiga sträcker sig över till fastlandet och ända till Köpenhamn. Till slut står offret öga mot öga med hämnaren.
Inspiration till berättelsen har författaren hämtat ur verkliga händelser. Av detta har han vävt en trovärdigt hemsk fiktion kring vilka följder små snedsteg kan föra med sig.
Håkan Östlundhs deckare läser man inte bara för att det utspelar sig spännande saker på hemön och för att det som gotlänning är kul att känna igen sig i miljöerna.
Här är inramningen snarare ett plus i kanten på en välbyggd historia man har svårt att lägga ifrån sig.
Och inte blir det sämre av att Gotlands Allehanda har rollen som öns enda tidning.
Fotnot: Håkan Östlundh och Kristofer Ahlström, som båda skrivit med Fårö som kuliss, pratar på Almedalsbiblioteket på skärtorsdagen.