Sofflocket - viktigt redskap inför nästa förnyelsearbete
Sista dan på jobbet innebär många avsked. Nu väntar en månad på sofflocket för att samla kraft för nästa utmaning. Den 1 april börjar hon som chef för Tekniska museet i Stockholm.
Ann Follin lämnar jobbet som chef för Riksutställningar med stolthet, inte minst att samspelet mellan den nya och gamla personalen fungerar i de nya fräscha lokalerna i Visby.
Foto: Bengan Zettergren
Och att hon är en museimänniska förstod hon redan som nybliven kulturvetare på 1970-talet. Textilmuseet i Borås blev första anhalt på den karriären och på bland annat Arbetets museum i Norrköping verkade hon under många år i olika befattningar.
- Jag är enormt road av pedagogik och att tillgängliggöra. Att visa upp det som förändrar eller kan förändra människors liv, säger hon.
Efter en tid på Världskulturmuseet i Göteborg utsågs hon 2002 till en av landets yngsta generaldirektörer - för Riksutställningar.
Som 39-årig generaldirektör startade hon dels ett omfattande förnyelsearbete, dels födde hon en dotter och sedan kom det chockartade beskedet att Riksutställningar skulle utlokaliseras.
- Att det till slut blev Visby var ändå en tröst, det fanns värre scenarier.
*
Året var 2005 och det var en fredagskväll i mars som beskedet kom.
- Det var helt oväntat och resultatet av en utredning där Riksutställningar inte själva deltog, men det blev en snabb process och allt var klart redan i april. Redan då ande Ann Follin att hon inte skulle följa med på det flyttlass som hon sedan organiserade i närmare tre år.
För Ann Follin stod det snabbt klart att hon var tvungen att byta fokus, att göra något bra av det oväntade regeringsbeslutet.
- Mina första tankar var ord som "sanslöst" och "absurt". Det är väl en naturlig reaktion, men med facit i hand är jag ändå glad att det blev Gotland.
- Här finns så många andra kvaliteter förutom det nya funktionella huset i Visby, som ett härligt kulturklimat, de internationella kontakterna och den fantastiska miljön, säger Ann Follin.
Och hon insåg snabbt att det var hennes jobb att genomföra flytten och göra den så bra och professionellt som det var möjligt.
- Men det blev ändå några tunga år som också innebar sorgearbete, många valde att hoppa av, precis som hon själv.
- Det var förra våren jag tog beslutet. Det hade hänt så mycket i mitt eget liv de här åren och jag insåg att jag inte skulle få vardagen att fungera i Visby, förklarar hon.
Men hon lämnar sitt jobb med stolthet. Hon upplever att hon har fått ihop den gamla och nya personalen till en enhet, i ett nytt hus med en ny inriktning - och att det fungerar.
Nya huset inbjuder till kreativitet, att tänka nytt.
- Vi tog ett helhetsgrepp, jobbade med våra värderingar. Den nya arbetsplatsen är inte bara en snygg yta, förändringsarbetet sitter redan i magen, både i det vi gör och det vi säger. Jag är jättestolt över att vi lyckats skapa en organisation som går i takt på så kort tid.
Hon tror också att de flesta av de gamla medarbetarna, de som lämnat organisationen, gjorde det med stolthet även om det inte är möjligt att slå undan all bitterhet.
Den största faran för Riksutställningar just nu är ekonomin.
- Riksutställningar måste få en långsiktig kompensation för hyres- och resekostnader, annars kommer verksamheten att dö och det vore det en dålig investering från statens sida, säger hon.
*
Jodå, hon har mött bitterhet och hon har fått smällar under resans gång, men dessa har hon tagit hjälp att klara av.
- Stödet jag mött från mina medarbetare är nog ändå den bäste medicinen, tror hon.
Och nu tänker hon lämna allt som har med arbete att göra under den månad hon har kvar innan det är dags att kasta sig in i verkligheten på Tekniska museet.
- Det blir sofflocket, läsa de där böckerna som ligger bredvid soffan och gärna göra någon resa och någon tur ut i skärgården.
- Och så måste jag få chansen att ha det lite långtråkigt, så jag blir sugen att jobba igen.
Hon behöver den här pausen inför de nya utmaningar hon står inför. Att ångra och se bakåt ligger inte för Ann Follin. Antagligen inte heller att ha tråkigt. Efter ledigheten gäller nya utmaningar, nya visioner, att kasta sig in i ett nytt förändringsarbete.
- Det är väl nyfikenheten som driver mig. Och så vet jag att inget fungerar så bra att det inte kan bli bättre, säger hon.
Avgående generaldirektören Ann Follin är en person som kan det här med förnyelsearbete och hon är full av visioner. Det är det antagligen många som får del av på Tekniska museet.
- Men jag har alltid varit ett stort fan av Riksutställningar. Jag lär göra många återbesök, om inte annat har jag ju kvar min koppling till Visby genom styrelseuppdraget i Högskolan på Gotland.
Så jobbar vi med nyheter