Söker sanningen om slagen i Mästerby
Om en månad inleds fältarbetet i projektet "Mästerby 1361". Målet är att ta reda på vad som egentligen hände när Atterdag landsteg på ön.- För min del är det en gammal dröm som går i uppfyllelse, säger projektledaren Maria Lingström.
Att Valdemar Atterdag och hans soldater landsteg på ön den 22 juli 1361 råder ganska stor enighet om. Att det stora slaget mot gotlänningarna utanför Visby stod den 27 juli är helt klart och spåren efter detta slag bland annat i form av massgravar har undersökts noga och gett omfattande kunskaper.
Men vad var det som hände 23,24 och 25 juli?
Det finns berättelser om två olika slag, ett vid Ajmunds bro i Mästerby eller Fjäle myr och det andra vid gården Grens i Mästerby. Hur sanna är uppgifterna?
Det påstås att 500 gotlänningar föll offer för dansken i dessa slag. Men riktigt säkra uppgifter om händelserna finns inte.
En av de många som funderat över händelserna I Mästerby, vilka intimt hänger samman med den följande händelseutvecklingen, är Maria Lingström. Hon är född och uppvuxen i Mästerby, hon har hört sägnerna om slagen och berättelserna som finns kvar i bygden. Maria har läst arkeologi i Uppsala och jobbar på Riksantikvarieämbetet, numera på Krigsarkivet.
Det är lätt att inse att man med traditionella arkeologiska metoder inte kan undersöka ett slagfält som har en utbredning på 4-5 kvadratkilometer. Men med det som kallas "slagfältsarkeologi" är möjligheterna större att komma någon vart. Maria Lingström insåg detta för något år sedan och tog kontakt med den främste experten på denna form av arkeologi i landet, Bo Knarrström.
Det skall sägas att slagfältsarkeologin inte varit etablerad i Sverige mer än några få år, medan den däremot bedrivits utomlands längre. Och nu står alltså Maria som projektledare för en satsning som förmodligen kommer att löpa över flera år.
Spänningen är stor inte bara för Maria utan för hela bygden.
I slagfältsarkeologin ingår att man studerar befintlig litteratur kring den händelse som skall undersökas. Man granskar också karta och terräng och man pratar med markägare om eventuella fynd och traditioner som bevarats kring händelsen. Därefter är det dags för den mer spektakulära biten, den som görs med beväpning i form av metalldetektorer.
Förhoppningarna är att man då skall hitta pilspetsar, armborstpilar, delar av hästskor, delar av rustningar etcetera. Det är alltså bara metallföremål som är tänkbara fynd.
- Vi vet ju redan nu att lantbrukare i trakten har gjort en del fynd, säger Maria. Så sent som 1994 hittades ett svärd i en potatisåker.
Sannolikheten för att man skall göra fynd måste betecknas som stor. Men man vet ju ändå aldrig.
Tänk om ni inte gör några fynd!
- I så fall är det också en viktig information, säger Maria.
Slagfältsarkeologerna gräver inga schakt utan tar bara upp ett hål i jorden där detektorn indikerar ett fynd. Man tar vara på fyndet, konserverar det snabbt, lägger igen hålet och markerar positionen. Dagen efter syns det inte att arkeologerna varit på plats.
Marias far Allan Lingström är inbladad i projektet och är bland annat informationsansvarig. Han har också skött kontakterna med de cirka 40 markägare som gett sitt tillstånd till undersökningen. Socknens hembygdsförening är också delaktig i projektet.
- Alla har visat stort intresse,säger Maria.
Under fältveckan kommer man varje kväll att berätta i den gamla sockenskolan om dagens framsteg .
Slagfältsarkeologin har i flera fall gett informationer som lett till att man tvingats korrigera historieskrivningen. Kanske är det inte detta som blir fallet med Mästerby-projektet utan här är förhoppningen snarare att man skall kunna fylla en vit fläck i historieskrivningen.
Så jobbar vi med nyheter