Sommarnattens leende i rykande snöstorm

För oss gotlänningar med ett varmt klappande hjärta för Bergman är det speciellt att även regissören Tobias Theorell och scenografen Magdalena Åberg tillbringar somrarna och får sin inspiration från ön.
I musikalversion heter filmen "A little night music" och spelas ofta i USA och England, här i Sverige är den relativt anonym.
Texterna är rappa, intelligenta, underfundiga, det känns som om man är originalet och Ingmar Bergman nära (den svenska bearbetningen har för övrigt Beppe Wolgers gjort), musiken är sofistikerad och inte helt lättsjungen.
Några av skådespelarna med sångbakgrund klarar rollerna med den äran, Dan Ekborg som Fredrik Egerman och Sara Jangfeldt som Petra är särskilt lysande stjärnor, liksom de fem äldre operasångarna som figurerar som berättande kör och för handlingen framåt.

Bergmans genombrott
Men Stadsteaterns stora scen är väldigt stor och känns då och då ödslig, när musiken och sången ljuder mikrofonförstärkt. Rollerna är besatta med skådespelare med goda sångröster, men dessa är inga musikalartister som kräver speciell närvaro och teknik. Ibland klingar musik och ord ödsligt.
"Sommarnattens leende" var Bergmans stora genombrott internationellt. Han fick Guldpalmen i Cannes och fick i fortsättningen göra de filmer han ville. Rollbesättningen var enastående med Naima Wistrand, Eva Dahlbeck, Harriet Andersson, Margit Carlqvist, Bibi Andersson, Jarl Kulle och Gunnar Björnstrand, alla skådespelare som kom att ingå i Bergmans stall.
I teaterföreställningen alluderar rollerna på filmens karaktärer och blinkar friskt åt sina filmskuggor; Andreas Kundler är bitvis en mycket rolig kopia av Jarl Kulles greve Malcolm, liksom Yvonne Lombard gör en förträfflig Naima Wistrands Madame Armfeldt.
Magdalena Åbergs scenografi förtätar föreställningens ibland ekande ytor, stora sidensvall draperar scenens interiörer och exteriörer, teaterns magi och den somriga eftermiddagsfesten i det gröna liksom sommarnattens röda, eldiga lekar bland mystiska plisserade sidenträd som viskar och ropar.

Nattens tre leenden
Som åskådare dras man gärna in i denna sommarlek där nattens har tre leenden, det första för de älskande, det andra för narrarna och det tredje för de ensamma och sorgsna, allt medan vinterstormen piskar upp snön i höga vallar utanför.
Vi har alla glömt de obefintliga kommunikationerna och hur vi ska kunna ta oss hem i natten. Sommarnatten ler. Varma till sinnes och insvepta i förföriska melodislingor letar vi oss ut i vinternattens köld.

Sommarnattens leende i rykande snöstorm

I fredags var premiär på Stockholms stadsteater med "Sommarnattens leende", Ingmar Bergmans film från 1955, här i form av amerikansk musikal med musik av Stephen Sondheim.