Den 26:e upplagan av Gotland Chamber Music Festival invigdes officiellt på tisdagen med den första av veckans konserter i S:t Nicolai-ruinen (även om man som brukligt "tjuvstartade" med en konsert i domkyrkan på måndagskvällen).
- Det måste nästan vara svenska rekord, menade veckans konstnärlige ledare Staffan Scheja i sitt invigningstal, och konstaterade att det var jätteroligt att stå på ruinscenen igen.
- Kammarmusiken står i centrum men det finns stor bredd på programutbudet, framhöll han.
- Vi ska som sig bör inleda med årets store jubilar (200 år sedan han föddes), Frans Liszt.
Och start skedde med att kammarmusikveckans alltid återkommande pianist Roland Pöntinen framförde Liszts Notturno II "Seliger Tod" ur "Liebesträume".
En start som stördes i form av en "ljudkulturkrock" när ovationerna från det på Strandgärdet pågående tornerspelet spillde in i ruinen som dessutom för ett moment drabbades av en ljudande helikopter.
Första avdelningen avslutades med Antonin Dvoraks magnifika "Stråkkvartett G-dur, opus 106" exekverad av Dahlkvistkvartetten bestående av Bartosz Cajler-violin, Kersti Dahlkvist-violin, Jon Dahlkvist-viola samt Hanna Dahlkvist-cello.
Ett synnerligen spännande projekt var det när trumpetaren Håkan Hardenberger tillsammans med Dahlkvistkvartetten framförde kända låtar i nya arrangemang. Dessa ingår i ett kommande skivprojekt och här spelades så skiftande material som Joni Mitchells "Both sides now" och Charlie Chaplins "Smile" (från filmen "Moderna tider").
Resultatet blev en härlig mix av den knivskarpa trumpetklangen kontra stråkarnas balsam.
Konsertavslutning skedde med magnifik sångkonst. Staffan Scheja ackompanjerade Michael Weinius när denne tolkade några melodier som Jussi Björling (hundraårsjubilar) hade på sin repertoar. Att ge sig i kast med en sådan förebild kändes vågat men Michael Weinius rodde det i hamn med sitt chosefritt starka framträdande.
Där var det verkligen hans röstkvalitet (2004 bytte han röstfack från baryton till tenor) som talade i sånger av Hugo Alfvén och Jean Sibelius.
Finalen blev magnifik när Michael Weinius briljerade i Gustaf Nordqvists klassiska tonsättning av Jonatan Reuters "Till havs".
Sångaren belönades med starka och långa ovationer och Staffan Scheja nödgades gå upp på scenen och framhålla att konserten var över, något önskat extranummer gavs inte.