Spännande och rofullt vid Robbjens i Klinte

Inledde gjorde Sara Arambula som kan titulera sig både skånsk, svensk och nordisk mästare i berättande. Förväntningarna var alltså på topp. Hon berättade under tio minuter om fredagen då skånska Bengt, ( - med lite mage, men också tunnhårig), köpte draglina, toaborste, blev solochvårad och kanske dog. Det låter så här i efterhand kanske inte så muntert, men Sara Arambula berättade omsorgsfullt och med detaljer. Många i publiken tjöt av skratt och utbrast "fantastiskt". Lite senare berättade Margareta Larsson fabeln om hur den Lilla musen blev Hoppande musen som förlorade båda sina ögon men plötsligt blev en örn.
Låter kanske lite flummigt? Må så vara, men också oerhört fängslande.
Att dra en fabel vid middagsbordet är kanske inget de flesta av oss gör till vardags, men andra berättelser skulle mycket väl kunna dyka upp både hemma hos dig och mig skulle jag tro. Vad är då skillnaden mellan då Nordiskt berättarseminariums lärare i onsdags kväll uppträdde och vanligt berättande?
Några saker. En är förmågan till precist berättande, stundom kändes det nästan som en ovanligt livlig högläsning. En annan självförtroendet hos berättaren och den dramaturgiska uppbyggnaden. Och ö verraskningsmomenten som var väl avvägda. Men den största skillnaden var vi som var där. Jag mindes plötsligt hur det var att vara liten och förväntansfullt samla sig i grupp. Sätta sig till rätta, spetsa öronen och lyssna till en saga som någon vuxen berättade.
Spännande och rofullt i ett. Lite som att drömma ihop.

Spännande och rofullt vid Robbjens i Klinte

Mest imponerande under onsdagens berättarträff på Robbjens gård i Klinte var uppslutningen. Över hundra personer trängdes i gårdens lada för att få lyssna till berättarna.