Ja, snacka om en antihjälte. Huvudpersonen Simonini i Umberto Ecos roman Begravningsplatsen i Prag är inte bara en samvetslös mördare. Han är också en mycket skicklig förfalskare av dokument och Eco låter honom förfärdiga det ökända "Sions Vises Protokoll", en text som påstås vara skriven av ett judiskt samråd som konspirerade för att lura de kristna och ta över världen. Texten är förstås ett falsarium men har sedan tillkomsten på 1800-talet använts av antisemitiska grupperingar för att bevisa hur lömska judarna är.
Umberto Eco är en författare som kan konsten att med lätt hand leda läsaren in i en dunkel värld av mystik, hemliga dokument och dunkla konspirationer. Han har gjort det med bravur i sina tidigare romaner Rosens namn och Foucaults pendel, och Begravningsplatsen i Prag når upp till samma höjder som dessa. Eco ger oss en svårsmält inblick i sin fiktive antihjältes psyke och serverar oss dessutom en halsbrytande färd genom 1800-talets Europa, från Garibaldis enande av Italien till Dreyfusaffären i Frankrike. Överallt tycks Simonini ha haft ett elakt finger med i spelet.
Den spränglärde författaren har god hand med sitt historiska stoff och förfaller aldrig till föreläsande eller moralpredikande - han lägger bara fram historien och låter läsaren dra sina slutsatser. Och det är slående hur mycket av dåtidens tankegods som lever kvar in i våra dagar. Rasismen och föreställningen om västerlandets och kristendomens högre värde finns representerade i vårt och de flesta andra europeiska parlament.
Simonini är en av de mest osympatiska romanfigurer jag haft nöjet att lära känna och romanen om honom är spännande in i det sista. Man vill verkligen att det ska gå åt helvete för huvudpersonen. Och som en symbol för den europeiska historiens mörka skugga är han viktig att lyfta fram i ljuset.