Det första som möter mig är ljudet, ljudet av trivsel. Jag har absolut ingen koppling till spelet, har aldrig testat eller ens varit med under en tävling. Jag tänkte lite fördomsfullt att det är en pensionärssport som typ bingo, mer fritidssysselsättning än tävling. Och visst är det god stämning, men låt er inte luras, det är klurig taktik och vinnarinstinkt som gäller när det spelas bridge.
Grunderna
Det visar sig att spelet är svårare än man kan tro. Bridge började spelas på 1920-talet och är en populär sport med både VM och OS. Vid bordet sitter fyra spelare uppdelade i par. Innan själva spelet sätter i gång är det budgivning då alla räknar ihop hur många poäng man har inom laget. Ess är värda mer än tvåor, till exempel. Det laget med högst poäng för spelet och blir spelförare och träkarl. Nästa steg är att bestämma hur många stick förande lag ska ta, ju högre kort man har desto fler stick. Man vinner stick genom att lägga högst kort i spelande färg. För att det ska bli ett spel krävs att man budar minst sju stick. Om det spelförande laget har åtta kort eller fler av samma färg, spelar man med trumf. Det innebär att man kan vinna ett stick genom att lägga ett kort i trumffärgen, om man inte har ett kort i spelande färg. Trumffärgen bestäms av spelförande lag.
Spel utan tur
Bosse Lindberg är en av ledarna på Bridgens hus i Visby. Han är min Baloo i bridgedjungeln.
- Det är spännande och roligt fast svårt. Det tar tid att lära sig, jag vet ingen spelare i världen som kan spelet perfekt. En del är bättre, men även världsmästarna gör fel, säger Bosse leende.
Det finns fyra fasta spelarpositioner, nord, syd, öst och väst. Alla har samma giv vilket innebär att alla som exempelvis spelar nord vid de olika borden har exakt samma kort. Dina motståndare är inte paret bredvid utan de andra spelarna som har samma spelarposition.
- I de flesta kortspel har bra kort något med saken att göra, men inte i bridge. Det handlar bara om skicklighet och koncentration, säger Bosse.
- Jag började under världskriget, ja det andra alltså! Skrattar Jan-Erik Granwald. Han är en av de som spelat längst på klubben.
Bridge eller jobbet
- Min blivande chef utmanade mig under jobbintervjun. Spelar du inte bridge? Frågade han. Då får du ingen anställning. Kan du lära dig på en vecka? Jag hårdtränade och fick jobbet. Sedan dess har jag spelat varje dag, säger Jan-Erik och skrattar.
När han skulle gifta sig frågade de blivande svärföräldrarna strängt om han spelade bridge. Än en gång räddade spelet honom.
- Bridge är det bästa med livet. Det har betytt väldigt mycket för mig, säger Jan-Erik.
Bortspelad
Med Bosse som guide går jag på upptäcktsfärd mellan borden. Alla är väldigt trevliga, folk pratar, delar med sig av vad som händer och alla försöker hjälpa mig att hänga med. Det känns lite som att jag fått ett gäng nya morföräldrar, men spelet är fortfarande en gåta. Varje vecka kan man gå en nybörjarkurs. Spelet lockar och det är inte omöjligt att jag kommer tillbaka. Efter tre omgångar byter man bord.
- Man träffar många roliga människor. Förra året var vi runt sjutton par per gång, vilket sammanlagt blir flera tusen, säger Janne Wiklund.
Trots att de flesta har spelat längre än jag funnits, tröttnar de aldrig.
- Du kommer aldrig få samma giv som du fått förut. Det finns miljarder möjliga kombinationer. Det roliga är att det är så svårt och att man aldrig blir fullärd. Det finns alltid något nytt att lära sig, säger Bosse.