Stående ovationer för Curtains i ungt format

Med 24 timmar kvar till premiären står teatern och den blixtinkallade polisinspektören inför såväl ett mordmysterium med hot om upprepning, som hot om konkurs innan ridån ens gått isär. Upptakten ger löfte om en rafflande fortsättning och föreställning - och det blir det...

Den komiska mordmusikalen Curtains, som gjorde succé på verklighetens Broadway, är skriven av Cabaret- och Chicagoduon Ebb & Kander. Den har aldrig tidigare spelats utanför USA, så långfredagens föreställning var en Europapremiär. För den bedriften svarar Gotlands musikalkompanis grundare: regissören och producenten Sofia Ahlin Schwanbom, som med framgång förhandlat om rättigheterna.
Förlaget villkorade dock sitt ja till att sätta upp musikalen. Den måste tvunget framföras på originalspråket, engelska. Det var modigt av Sofia och ensemblen att anta utmaningen - och i vilket fall hade dialogen sannolikt varit omöjlig att översätta med stunsen i behåll.
Att musikalkompaniets unga ensemble rent textmässigt satt dialogen i princip perfekt imponerar, för den är ofta omfattande, med många ord, långa meningar och snabba, smarta och sarkastiska ordlekar.
Det finns dock ett problem. Musikalens talade inslag är stundtals besvärande svåra att hänga med i. Flera i ensemblen talar nämligen en slags "svengelska", som i avsaknad av tillräcklig och korrekt melodi och betoning blir tämligen luddig och svårtydd.
I pausen och efter föreställningen hörde jag flera ur publiken lite besviket och självkritiskt undra om det möjligen var de själva som var "för dåliga" på engelska. Svaret kan självklart variera. Alldeles oavsett vilket är det lite olyckligt, eftersom det (även för engelskt väl kunniga) grumlar en i övrigt mycket tilltalande upplevelse.

För så är det, nu när riset fått vina lite: Curtains är framför allt formidabel och storstilad underhållning! Det är bara att gratulera gotlänningarna till en amatörensemble - dessutom mycket ung - som med få undantag, med styrka och storlek kan leverera en musikal med sång- och dansinslag av rang.
Musikalen är rolig, rafflande och romantisk, samtidigt flamsig och seriös - och inte minst en härlig kärleksförklaring till såväl teater- och musikalscenen, som de brittiska deckarnas klassiska mordmysterier och särpräglade karaktärer.
Vad gäller enskilda insatser fastnade jag särskilt för några.
Först. Att Clara Strauch, som storstilat spelar, talar och sjunger sig igenom rollen som producenten Carmen Bernstein, inte är mer än 18 är för mig obegripligt. Hon förmedlar en trygghet och erfarenhet som går vida bortom den åldern. En klippa!
Begåvade 19-åringen Fredrik Wahlgren (polisen Frank Cioffi) måste också få en egen eloge. Han är rolig, har ett avslappnat utspel, sjunger bra och förmår sprida såväl personlig som spelad passion, vilket sammantaget gör hans teaterälskande inspektör Cioffi till en mycket charmant bekantskap. Mersmak!
Apropå karaktärer vill jag också nämna Johannes Loor och hans extremt estetiskt orienterade och bögigt karikatyrartade regissör Christopher Belling. Loor axlar med styrka en stor del av föreställningens mer särpräglade och sarkastiska utspel och repliker. Roligt!
Sedan gillar jag också mjuke men röststarke Vilhelm Blomgren, 17, som spelar den på flera sätt passionerade kompositören Aaron Fox. Han sjunger mycket bra och känns levande och tillgänglig på scenen.

Musiken är så klart också ett nummer för sig. Mycket bra!
Att gediget professionella Gotlandsmusiken spelar live, dessutom på upphöjd plats intill scenen i stället för i ett orkesterdike, höjer föreställningen ytterligare. Det känns lustfyllt, levande och lekfullt - trots eller tack vare att musikerna, anförda av Janniz Jönsson, fått lova att not-troget hålla sig till originalet.
Gotlandsmusiken är en av de oumbärliga samarbetspartners som gjort det möjligt för Musikalkompaniet att för sjätte året sätta upp en vårmusikal. Den ideella föreningen består av gotländska ungdomar mellan 12-23 år och det är de som lägger ner allra mest ideellt arbete. De - och Sofia Ahlin Schwanbom.
Att döma av premiärpublikens stående och utdragna ovationer lär de sju kvarvarande föreställningarna bli ett fortsatt segertåg för Curtains.

Stående ovationer för Curtains i ungt format

Året är 1959, platsen en teater i Boston. Musikalensemblen slutspurtar inför en Broadwaypremiär när showens stora stjärna - som enligt alla utom hon själv är fullkomligt talanglös - faller död ner.