Stämningsfull minnesgudstjänst
En innerlig anda vilade över S:ta Maria under den timslånga ceremonin. Vid den särskilda minnesplatsen i kyrkorummet hade kransar lagts ner och ljus tänts.
Gotlandsbolagets Jan-Eric Nilsson sammanfattade riskerna till havs under kriget:
? Ångfartyget ?Hansa? var Sveriges största enskilda krigsförlust under andra världskriget.Ytterligare ca 270 svenska fartyg blev offer för kriget, merparten var handelsfartyg, fiskefartyg samt örlogsfartyg. 2 500-3000 människor omkom till havs under krigsåren och det var Sveriges största förlust. Vi minns sjömännen och övriga som följde med fartygen i djupet.
Biskop Lennart Koskinen konstaterade att den djupa sorgen ofta är svår att sätta ord på.
? Hansakatastrofen inträffade långt innan vi kunde stava till krisgrupper som i dag nästan sätts upp för en sticka i fingret eller i alla fall i själen. Själens första förband är att inte lämnas ensam när man behöver en medmänniska, att mista en nära är som en amputation. Proteserna, medmänniskorna, behövs.
? Man måste minnas för att kunna gå framåt. Ett rekviem hjälper de nya insikterna att sjunka in.
?Där en mild vind från väster blåser? är en dödsmässa men också avsedd för de levande. Ett kammarmusikaliskt verk om 40 minuter för blandad kör och en solist. Här medverkade domkyrkans vokalensemble Nonetten, Solveig Faringer, sopran, Berith Tivell, orgel, och Anna Stenholm, klockspel. Dirigent var Claes Holmgren. Här ingick också Björn Erling Evensens bildspel, projicerat på duk, för att förstärka och stimulera de inre bilderna.
Rekviet är komponerat av Claes Holmgren med text av den finlandssvenska poeten Tua Forsström. Hon har i sina texter tillfört och kompletterat dödsmässans sedvanliga latinska ord, bland annat med ett insprängt bibelcitat. Hon ger med sitt nordiskt naturlyriska bildspråk dödsmässans genom seklerna mörka kolorit en hoppfull framtoning. ?Regn regnar, sommarregn regnar i vatten. Någon tar dig i sin famn, bär dig hem?, heter det hoppfullt i den avslutande ?In Paradisum?-satsen.
Texten ligger hela tiden i växelverkan med Claes Holmgrens musik. En musik av återhållet slag och där exempelvis den i samtliga satser medverkande kören framför två av dem helt oackompanjerad. Verket är skrivet för allt skickligare Nonetten och Solveig Faringer och hennes sopran ljuder här i total samklang med verkets anda.
Den mjukt modulerade musiken har som främsta uppgift att ackompanjera men orgeln har även markanta solopartier. Klockspelet finns med i korta moment och musiken landar slutligen i samma milda stämningsläge och på samma låga ton som utgör dess inledning.
Öns specielle skeppspräst, kyrkoherde Lennart Kinnander, ledde avslutningsvis i bön för offren vid Hansa förlisning och inkluderade också en fridsönskan för den polske sjömannen Dawid som troligen omkommit i Östersjöns vågor dagen före minnesgudstjänsten.
Efter Fader vår sjöngs gemensamt sjöfolkspsalmen, nr 597, ?När stormen ryter vilt?.
Så jobbar vi med nyheter