Stick- och täljgille enligt traditionen

FÖR DE SOM var sugna på att tälja hade konsulenten Frode Falkenhaug gjort i ordning en korg med råämnen bestående av björktrissor med ett litet borrat hål i mitten. Han hade också laddat upp med en omgång rejält vassa knivar, som exponerades på en snickarbänk. Lite mera undanskymt stod förpackningen med plåster.
Den som kände för det fick ge sig i kast med uppgiften att göra sin egen ?ringfångare?.
Detta går till så att man med kniven karvar flitigt så att hålet i björktrissan blir större och större. Efter ett tag har man bara en tunn björkring kvar och efter att ha hyfsat till utsidan på denna är man nästan klar. Det som återstår är att via en tunn tråd förbinda ringen med en lagom stor pinne. Sen gäller det att kasta upp ringen i luften och fånga den genom att sticka pinnen i hålet.
Det låter kanske inte helt lätt och det är det inte heller. Det är fiffigt att ringen hänger kvar på pinnen annars skulle det bli ett evigt rännande efter en ring som rullar i väg åt alla möjliga håll.

KÖNSFÖRDELNINGEN var ganska jämn på nedre planet. Det kan man däremot inte säga när det gäller den övre salen, vilket inte heller alls var oväntat. Vi räknade till 32 personer och av dessa var 31 kvinnor.
Här var det, som redan konstaterats, sticknålarna som var i klar majoritet. Men det broderades också.
? Det här är medicin, sa en av handarbeterskorna.
??Utan biverkningar, fyllde en annan i.
Ett lotteri med fina vinster såldes. Det var uppdukat på ett bord med kaffe, saffransbullar och pepparkakor. Och i kulisserna fanns ett antal medlemmar i Brändus Sväinpälsar, som värmde upp inför sitt framträdande.
Det var med andra ord precis som det brukar.