Stor ojämlikhet i konstvärlden

Kvinnliga konstnärer får stipendier - men de tilldelas mindre pengar än de manliga konstnärerna. Kvinnors verk köps upp som offentlig konst - men till ett billigare pris än vad männens konst går för.
Var tionde kvinna som svarat på en enkät från KRO, Konstnärernas riksorganisation, uppger att de blivit utsatta för sexuella trakasserier inom ramen för sitt yrke.
På punkt efter punkt sågar Vanka Hermeles bok, som är en publikation beställd av KRO/KRI (se faktaruta), läget för jämställdheten inom konstvärlden. Med hjälp av inte tidigare sammanställd statistik visar hon på tydliga skillnader mellan hur mäns arbete och hur kvinnors arbete värderas olika. En stor del av boken bygger på intervjuer med aktörer inom konstvärlden.

"Inte svårt att tänka"
De som i boken försvarar det rådande läget gör det med hänvisning till främst två argument: "Det är redan ganska jämställt" och "Konsten ska vara ett fritt område där kvalitet är det som premieras". Det var också de argument som anfördes under gårdagens diskussion.
Pontus Raud är konstnär och initiativtagare till konstmarknaden "Supermarket". Han var en av gästerna och menade att jämställdhetsbegreppet kan vara svårt att införa i konstvärlden.
- Jag tänker inte att konsten har en demokratisk uppgift.
Johanna Gustavsson är hans kvinnliga motsvarighet, konstnär och initiativtagare till konstföreningen "Ja". Hon höll inte alls med.
- Jag tror att du har privilegiet att ha ett sådant perspektiv, det är en lyx du har. Det kan vara svårt att tänka jämställt, men så svårt är det inte, sa hon och argumenterade för kvotering.
Författaren Vanja Hermele deltog själv i diskussionen och tog upp vad hon uppfattar som en förhärskande åsikt, nämligen att utvecklingen går framåt. Men det stämmer inte.
- Det fanns till exempel fler kvinnliga dramatiker på Dramatens scen under slutet av 1800-talet än vad det gjorde under Staffan Valdemar Holms styre nu under 2000-talet.

Motstående krafter
Diskuterade gjorde även före detta jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström. Han konstaterade att det finns två krafter i samhället som båda får skattemedel och som står emot varandra.
- Skattebetalarna lägger ner pengar på en Jämo, (numera DO, reds anm), som ska bekämpa en ojämställdhet. Samtidigt spenderas pengar på en kultursektor som lägger ner mycket krut på att hindra en jämställd utveckling.
Vanja Hermele är genusvetare och har tidigare undersökt även scenbranschen och filmindustrin på ett liknande vis.
Början till detta hennes senaste arbete var ett initiativ från KRO-öst och mer specifikt Gotland. Projektledare för det bakomliggande projeketet som inte bara innefattar boken utan som syftar till att öka jämställdheten i stort inom konsten, är Gotlandskonstnären Berit Ångman Svedjemo.

"Arbetet ska igång nu"
KRO/KRI har nu enats om ett antal krav för att stävja ojämställdheten:
Könsuppdelad statistik inom alla områden på konstscenen.
Lika möjligheter för alla, till exempel när det gäller utställningar, inköp, bidrags- och stipendiefördelning samt personalens sammansättning.
Offentliga medel som går till bild- och formområdet ska förmedlas lika mellan könen.
- Och arbetet ska sättas igång nu, inte sen, säger Berit Ångman Svedjemo.

Stor ojämlikhet i konstvärlden

Svidande kritik av läget för jämställdheten inom konstvärlden presenteras i Vanja Hermeles bok "Konsten - så funkar det (inte)". I går diskuterades boken som är en publikation från två rikstäckande konstnärsorganisationer.