Stora och små ämnen i DBW:s Minnesblad
Vem ska sitta på första raden då Sällskapet DBW har sammanträde?Frågan kan tyckas märklig och svaret ointressant; till och med för DBW:s egna ledamöter.
Det som utlöste DBW:s navelskåderi, om uttrycket tillåts, var en händelse vid januarisammankomsten 2006. Den första stolsraden hade då reserverats för sällskapets ämbetsmän och ordföranden i styrelser, utskott och råd. Denna rad som i "evinnerliga tider" varit vikt åt DBW:s tidigare ordföranden och som därför befolkats av synnerligen hedervärda och respekterade personer. Bakom nyordningen stod inte minst Bengt Jerkland, ordförande 2006, Han konstaterar i Minnesbladet:
"Åtgärden åstadkom viss upprördhet men fler uppmuntrande tillrop."
Vid aprilsammanträdet kom så den mer formella reaktionen. Sten Körner, en av de tongivande DBW-isterna under decennier, kom då tillsammans med ett antal andra veteraner med ett förslag som i korthet innebar att DBW i en kommande översyn av stadgarna lägger särskild vikt vid vården av traditionerna. Bengt Jerkland skriver: "Jag hoppas att en sådan diskussion kommer till stånd, inte minst för att jag tycker att den ständigt måste föras i alla sorters organisationer och sammanslutningar."
I Minnesbladet, det sista med Mats Hjorth som ansvarig redaktör, utvecklar Sten Körner sina tankar. Det framgår då rätt klart att det i första hand inte handlar om vilka som ska sitta på den första stolsraden utan än mer om det kulturarv som DBW har att förvalta. DBW fyller 200 år 2014 och inför detta jubileum står Åke G. Sjöbergs ordförandetal 1981 som en fortfarande god ledstjärna: "Vi bör följa Sällskapets traditioner, inte aningslöst och bara därför att så skall vara. Traditionerna bör medvetet prövas till vår tids förutsättningar men i medvetande om det historiska arvet."
På detta sätt används det senaste Minnesbladet till annat än att just bara berätta om det DBW-år som passerat. Det vittnar om framsynthet och, faktiskt, mod.
För övrigt kan i detta sammanhang poängteras den oerhörda betydelse for vårdandet av DBW:s traditioner och för utvecklandet av nya som ceremonimästaren har. Många skribenter framhåller direkt och indirekt Curt Svedbergs förmåga att vara just denna vågmästare som DBW har att tacka för så mycket.
Men visst är Minnesbladet också välgörande traditionellt, allt det som bara ska vara med är där också denna gång. Återgivandet av diverse tal, bland annat Urban Bäckströms på högtidsdagen 2006, kräver sitt utrymme. Bäckström talade bland annat med viss nostalgi om den gamla tennisbanan i Almedalen där han som barn spelat. Jag verifierar gärna att den blivande riksbankschefen och direktören for Svenskt Näringsliv redan då var en vinnartyp - ty jag var med.
I Minnesbladet avhandlas förstås också den stora affären med och kring Kallbadhuset. Men utan att något avslut kan göras. Har jag forstått saken rätt så börjar nu ledande DBW-ister dra öronen åt sig då det visar att det våldsamma festandet på "Kallis" fortsätter samtidigt som visionen om förverkligandet av ett familjebad känns avlägsen. Ärendet lär återkomma i framtida minnesblad.
Till det verkligt trygga och trivsamma i Minnesbladet hör den årliga rapporten om vad som tilldragit sig i DBW:s Trädgard, denna gång signerad Petter W Rimfors. Han skriver: "Den exceptionellt vackra och varma hösten innebar en rik blomning av många arter. En del rosor blommade ända fram till verksamhetsårets slut." Det är rader som kan få alla gamla Visby-bor, som numer lämnat ön, att kanna en stark längtan "hem".
Mindre roligt är att Trädgårdsstyrelsens ordförande också tvingas konstatera att det varit en hel del skadegörelse i trädgården. Det är "anmärkningsvärt" skriver Rimfors, vilket inte är att överdriva...
Ett välbehövligt projekt, som har kunnat förverkligas, är byggandet av ett ändamålsenligt förrådshus i trädgården.
Ett intressant inslag i Minnesbladet ar Lennart Lindgrens historik kring Trädgårdspriset. Det första, ur Carl Molanders fond, utdelades 1941. Det gick till framlidne muraren Knut Petterssons änka som fick 25 kronor för skötseln av väggrosorna vid hennes fastighet på S:t Nikolaigatan. Det konstateras att det numer blir allt allt svårare att finna värdiga mottagare av priset - kanske främst för att det inte längre är så många trädgårdar kvar att uppmärksamma (som inte redan fått priset) och för att allt färre går att avnjuta "utifrån" för den som är ute på en stadsvandring.
Som vanligt kan också konstateras att Sällskapet DBW har en lysande ekonomi. Bengt Jerkland: "Enligt min mening finns nu en möjlighet att åter investera i något nyttigt för det allmänna som blir känt och ihågkommet. Jag hoppas det blir Kallbadhuset, det kan vara något annat, men det bör vara något. Att samla pengar i stora högar får inte bli något självändamål."
Sällskapets stiftelse har under verksamhetsåret delat ut 13 anslag till olika kulturella ändamål varav det största (100 000 kronor) gick till Fornsalen som ett bidrag till forskaravdelningen "Svahnströmska rummet".
Det som vanligt "kavajficksvänliga" Minnesbladet innehåller denna gång ovanligt många flotta färgbilder, som tagits av Ulf Kallenberg. En omistlig dokumentation och visst är det underhållande och lite rörande se alla dessa betydelsefulla män som köar på Gustafviks badbrygga, iförda sina gammeldags, illröda DBW-baddräkter, beredda att slänga sig i Östersjöns böljor for att sedan belönas med sup och kringla.
Slutligen: Förteckningen över DBW:s ledamöter, numer också de under året avlidna, är en spegel av det gotländska (mans)samhället och tilltalar om inte annat nyfikenheten; vem är invald och vem är det inte.
Och varför. Svaren på de frågorna tillhör ibland mystifikationerna kring Sällskapet DBW som annars inte är ett dugg hemligt eller konstigt. Läs bara Minnesbladet - där finns allt i svart på vitt.
Så jobbar vi med nyheter