Sudrets kultursällskap lägger ner efter 10 år
? Det är svårt att rekrytera återväxten i kultursällskapet, det är för få unga som går att mobilisera. Mycket av kulturlivet här nere på Sudret fungerar ju ändå och vi gamla får nu axla ansvaret att fungera som samtalspartners, säger Björner Torsson som varit sällskapets ordförande under lång tid men som tycker att han delvis fallit för åldersstrecket.
*
Sommartid står kulturevenemangen som spön i backen på Gotland. I augusti myllrar turisterna iväg, bygden blir åter gles och lugnet lägger sig över markerna. Då har kultursällskapet börjat verka - med författaraftnar, föredrag och diskussioner. Många spännande händelser har också ägt rum i föreningens regi genom åren.
? En gnistrande vintersöndag träffades vi i Grötlingbo kyrka, där Paul Norrby som var en av Gotlands kunnigaste konstvetare berättade om olika skeden i kyrkans byggnadshistoria, om konstverk och väggmålningar, om den omfattande medeltida exporten av dopfuntar till hela området kring Östersjön. Han berättade om den östgotiske kung Teoderik som ses jaga vildsvin och hjort på en 800-årig sandstensfris på kyrkans yttervägg.
? Vi hade flera sådana konsthistoriska möten i kyrkorna i Vamlingbo, Öja, Hamra, Fide och Sundre. Varje gång medverkade musikanter, oftast från musiklinjen på folkhögskolan i Hemse. Medeltida toner på flöjt, luta eller säckpipa blev en del av upplevelsen av kyrkorummet, minns Björner som nu inser att kulturen på Sudret kommer att förlora en del av vinterperspektivet.
*
? Men vi hade också flera kvällar med lite mer världsliga melodier: det kunde vara enmansteater med Bellmantexter, jazz och dikt eller lokala trubadurer som sjöng sina egna visor. En gång i november anordnade vi en irländsk afton på Folkeryds fik i Burgsvik. Vi styckade ett helt lamm till en välkryddad irländsk stuvning. Vi tog in några backar starkporter från Dublin. Någon läste poesi av Seamus Heaney ? det var innan han fått Nobelpriset i litteratur. Det gotländska bandet Strayaway spelade irländska låtar så att väggarna på fiket bågnade. Det kanske är den bästa av alla enskilda händelser vi arrangerade, säger Björner Torsson.
*
Han minns också en vacker augustikväll med fullmåne vid kastalen i Sundre där vi berättade mer eller mindre otroliga historier för varandra under ledning av Roland Olsson. Vi hade filtar, kaffe och värmeljus med oss.
Ateljébesök hos Sudrets konstnärer har anordnats flera gånger. Dansuppvisning har arrangerats under träden. Det har gjorts utfärd till järnåldersbyn Stavgard i Burs. Annars har den vanligaste platsen för sammankomsterna varit biblioteket i Burgsvik ? där man diskuterat om konst, litteratur och etikfrågor, lyssnat på föredrag om gotländsk flora och byggnadskultur eller av Lars Jonsson och andra som kommit hem efter resor i fjärran land. Björn Håkansson, Per Jersild, Vilgot Sjöman och andra författare har läst sina dikter och berättat om sina nypublicerade romaner. Annika Holm har hållit skrivarkurs för barn.
*
? Under tio år arrangerade Kultursällskapet med Hans Waldenström som primus motor den svensk-baltiska filmfestivalen på bion i Burgsvik, dit skaror av filmregissörer och producenter från Estland, Lettland och Litauen inbjudits för att visa sina dokumentärer och långfilmer och samtala om filmproduktionens nya förutsättningar efter Sovjetunionens fall. Det betydde mycket för många när Kultursällskapet bildades, säger Björner.
? Några somrar arrangerade vi Spelet om Hoburgsgubben, det var under ledning av Sassa Tumegård och med ett stort antal amatörskådespelare. Det är många sådana händelser som Kultursällskapet varit inblandat i. Ja, vi får inte glömma draktävlingarna på Holmhällars raukfält som brukar äga rum den första söndagen i augusti; de blir förhoppningsvis kvar trots att föreningen läggs ner, tror Torsson.
*
Det visar sig att under de mer än tio år Kultursällskapet existerat har scenen gradvis förändrats, det genomförs flera spännande kulturella evenemang på olika ställen och inte bara under några semesterveckor på sommaren.
Filmklubbarna är viktiga i tevetittandets tid. På biblioteket i Burgsvik kuras skymning, författare och vissångare kan dyka upp närsomhelst. Hoburgs Hembygdsförening har för varje år ett alltmer ambitiöst kulturprogram på Bottarvegården och räknar med att arrangera olika intressanta ting också under den mörkare delen av året.
Prästgården i Vamlingbo har fått liv och blivit en viktig brännpunkt inte bara beroende på Lars Jonssons museum. Om något år öppnas ett Naturum i södra prästgårdslängan och kommer att attrahera mycket folk som vill veta mer om Gotlands geologi och flora och fauna.
? Många har deltagit i Kultursällskapets arbete och möten genom åren och vi drar oss tillbaka i förvissningen om att nya krafter kommer att låta nya oväntade saker äga rum på det kulturella fältet. Kulturen behövs i vår såriga tid: konsten, litteraturen, musiken, det intensiva samtalet, det gemensamma reflekterandet, avslutar Björner Torsson.
Så jobbar vi med nyheter