Suggestiv historia av Nesser
Håkan Nesser har en förmåga att författa både två och tre olika bestsellers i en och samma roman.
Så är det också med del två, "En helt annan historia" som utkommer i dag. Två parallella handlingar som i sig är lika spännande och vars trådar löper samman. Den första, mördarens berättelse som tar sin början i en liten badort i franska Bretagne sommaren 2002, är en komposition man lockas tillbaka till under läsningens gång och den andra är Barbarottis sega försök att tolka de spår och signaler som mördaren lägger ut.
De två berättelserna korsar och ger näring åt varandra även om den senare berättelsen tar sin början i Hogrän på Gotland. Tiden är den sommar vi inom kort skall uppleva, ett nytt grepp inom den svenska deckargenren att datera händelserna in i framtiden.
En tredje berättelse eller spår i boken är Gunnar Barbarottis familjeliv och den nya kärleken som dök upp i första boken. Gunnar delar barnmorskan Mariannes semester i hennes sommarhus i Hogrän när mördaren gör entré, något som kommer att påverka den kommande relationen. Men att kalla detta för ytterligare en deckare i gotlandsmiljö går dock inte. Hur det blir i framtiden när Nesser för gott satt ner bopålarna på ön återstår dock att se.
*
Men händelsekedjan startade alltså i Finistère i Bretagna fem år tidigare. Sex svenska turister, två par och två män, lever semesterliv vilket några foton, en akvarell och en anonym dagbok vittnar om.
Fem år senare börjar någon döda dem, en efter en, men det märkliga är att mördaren skriver anonyma brev till inspektör Barbarotti för att berätta vad som skall hända de här offren som alla på ett eller annat sätt har någon beröring med Kymlinge, det fiktiva samhälle i västsverige som Nesser byggt upp för sina fyra planerade böcker om Gunnar Barbarotti.
Mördaren driver poliserna till vansinne genom fräckhet och skicklighet (?) - eller är det en psykopat de har att göra med. Utredningen trampar luft under de första 550 sidorna och när väl upplösningen kommer så går allt mycket fort.
Och det är här, under själva upplösningen, som Nesser förklarar: "Lita aldrig på en författare"!
*
Romanen tar också bäring mot kvällstidningsjournalistiken, här förkroppsligad av Expressens Göran Persson, och det tar en hel roman att fundera på om namnet är valt av en slump.
Här beskrivs det beroendeskap som skapats mellan polisarbete och sensationsskriverier, men det skulle lika gärna kunna ha handlat om politiker/dokusåpa-artister och kändisskvaller. Nesser skriver en historia där även mördaren utnyttjar det här beroendeskapet och vilka konsekvenser det får för de personer som drabbas och den trovärdighetskris som skapas.
Nesser låter sin kriminalinspektör fundera mycket kring de här frågorna:
Det är lätt att skapa panik. Om det finns något som i synnerhet kvällstidningarna älskar att göra, så är det just detta. Få människors inneboende rädslor riktade mot en punkt, en syndabock. Förr var det folkgrupper, judar eller zigenare eller kommunister, numera är det individer som är drevets inneboende motor. En falskbystad teveblondins nya silikonläppar har blivit viktigare än ett folkmord någonstans i världen.
- Fy fan, tänker Gunnar Barbarotti.
*
Håkan Nessers styrka är att beskriva ett skeende där ytan inte stämmer med verkligheten, där underliggande orsaker får oanade konsekvenser. När detta blandas med vardagliga funderingar och sociala mönster kan vi själva se oss själva och vår samtid i nytt ljus. Dessutom har Nesser ett bildspråk som är härligt, roligt och fullt av underfundiga krumelurer.
I "En helt annan historia" drar han in läsaren i en suggestiv historia som sluter upp och vrider sig kring medvetandet och får läsaren att känna samma vanmakt som Barbarotti och hans kvinnliga kollega Eva Backman, de två poliserna som får all sympati för sina självuppoffringar och för sin självironi.
Lita aldrig på en författare - men nu väntar vi väldigt på del tre och fyra.
Så jobbar vi med nyheter