Nyligen släppte Anders Fagers sin 547 sidor långa debut. Boken är egentligen tre volymer i en, och bok ett gavs ut redan 2009 under namnet "Svenska kulter". Den kompletterade volymen bjuder på 27 kortare berättelser på temat död och mystik.
Den inledande berättelsen i bok ett, "Furierna från Borås", känns krystad och tafatt; unga flickor genomgår märkliga förvandlingar, sliter människokött med sina bara händer och hänger sig åt sexuella ritualer på en mosse utanför Borås.
Ytterligare några bottennapp finns, undermåliga endera för att storyn inte håller ihop eller för att språket inte på något vis lockar till vidare läsning. Som första bokens sjunde berättelse, "Lyckliga för evigt på Östermalm"; storyn om rike men kriminelle Daniel och hans shoppingsugna flickvän Nadine är ointressant, och språket i berättelsen fattigt och intetsägande.
Tacksamt nog finns också raka motsatsen.
"En punkt på Västerbron" är mästerligt skriven och ger en målande bild av en obegriplig masspsykos mitt i centrala Stockholm; "Den brutne mannens önskan" är en brutal berättelse från förr med så detaljerade och levande beskrivningar att det skär i såväl märg som ben att läsa den; "Hårdare hårdast" beskriver två unga människors utforskande leverne på gränsen mellan liv och död; och "Leka med Liam" är en berättelse om hur fantasin och tron på det övernaturliga driver den lille pojken Liam till ett vansinnesdåd under hemliga utflykter från dagis.
Och det finns fler. Anders Fager håller på det stora hela en hög nivå, med ett bra språk och levande skildringar. "Samlade svenska kulter" är en debut som bäddar för fortsättningar.