Svampar - fotografisk guide till nordvästra Europas svampar

Författare: Shelley Evans och Geoffrey Kibby, översättare Åke Strid.
Förlag: Albert Bonniers
ISBN 978-91-0-011256-1

Strömmen av nyutkomna svampböcker kan inte på något sätt mäta sig med alla de matböcker som formligen väller ut från bokförlagen, men varje år kommer det alltid ut en och annan av stort intresse, men sällan någon som verkligen sticker ut. Den här gör det i flera avseenden.
Nykomlingen är visserligen ganska tjock (296 s.), men så smal att den lätt går ner i fickor m.m. Den anges vara 22 cm hög, som hjälp för storleksbestämning jämsides med den millimeterskala som finns på främre pärmfliken. Skisser med varje svamps storlek i förhållande till boken finns vid varje artuppslag.
I de inledande avsnitten kan man läsa om hur man använder boken, en svamps byggnad och hur artbestämning går till. Efter detta följer artdelen, med hattsvampar, konsolformiga svampar (t.ex. tickor på träd) samt slutligen övriga svampar. Allt detta är följt av en ordlista och ett register med svenska och vetenskapliga namn och innehåller även synonymer - namn som av någon anledning inte är gängse, t.ex. lokala namn eller där ett inarbetat namn ändrats. En stor fördel är att man även kan söka vetenskapliga namn inte bara efter släkte utan även artnamn.

En del svampböcker är mycket enkla, medan andra är mer avancerade. Den här ligger mitt emellan, med mer än 300 arter beskrivna. När det gäller naturguider finns det många typer av upplägg, t.ex. med arterna i systematisk ordning eller ordnade efter de naturtyper där de förekommer. (Jag har t.o.m. sett en engelsk flora med blommorna uppställda efter färg) Av någon för mig oförståelig anledning tycks svampboksförfattare vara så präglade av "det linneanska arvet", att de inte kan tänka sig annat än systematisk ordning, trots att svamparna ofta är mycket strängt bundna till sina resp. naturtyper.

Jag tog en gång upp denna fråga med en av dessa författare, men han kunde absolut inte tänka sig annat än den vanliga systematiska ordningen. Det är sådant som gör att det nu är hela 29 år sedan det kom ut en svampbok uppställd efter naturtyperna. I gengäld har den här nya boken frimärksstora naturtypsbilder uppe i sidhörnen, vilket måste ses som ett stort steg i rätt riktning.
De olika arterna är beskrivna med lagom lång och informativ text om utseende, doft m.m. plus små faktarutor om annat av intresse, t.ex. förväxlingsarter, utbredning, säsong, sporfärg samt ätlighet. Dessutom är varje artbild försedd text om typiska artkaraktärer plus pil till rätt ställe på de olika svamparna.

Giftiga svampar utmärks med en svart dödskalle och där det förekommer vita dödskallar är detta ett tecken på att svampen i fråga visserligen är giftig, men ätlig efter avkokning.
Bildmaterialet är av mycket hög klass och tagna av en lång rad fotografer, som åtminstone är mycket välkända i England. De visar svamparna som man ser dem när man strövar omkring i skog och mark.
När det gäller vissa arter syns viktiga artkaraktärer enbart på undersidan och i dessa fall har man bifogat detaljbilder i mindre format.
Intrycket av den här boken är således mycket gott och jag kan konstatera att den är en av de trevligaste nya naturguider jag sett på mycket länge, inte minst på grund av den läckra pedagogiska uppläggningen.