Svänget infann sig efter seg startsträcka
På scenen infann sig den klassiska sättningen: Per "Stig Vig" Odeltorp-sång, bas, Lennart "Tage Dirty" Odeltorp-trummor, Johan "Zilverzurfarn" Zachrisson-gitarr och Kenny "Beno Zeno" Håkansson-gitarr.
Inledningsvis var det mer av det gamla öknamnet Seg Deg över liret vilket tyvärr gick ut över två av bandets främsta låtar, eller signaturer som Stig Vig benämnde dem, och som de inledde konserten med: "Tjockhult" och "Musik". Bristen på rytmsektion gör att kvartetten måste vara på topp för att det särpräglade, reggaefierade Dag Vag-svänget ska infinna sig. Men de spelar upp sig efter den långa startsträckan.
Den gänglige Vigs röst blir mer spänstig, gitarrduon börjar ta sig allt mer ton och Dirty bankar enkelt men effektivt. Det sugande gunget infinner sig alltmer och de många i publiken som var med på storhetstiden börjar se allt mer nöjda ut.
Inte minst den gamla logo-backdropen framkallar nostalgirysningar..
- Vi använder de ackord som finns, förklarar Vig hemligheten bakom soundet och ger publiken dagislåten "Ge Bullen ett ben". Någon större textförfattare har han aldrig varit, det handlar om några ord som rimmar eller allittererar som upprepas och som de korta textraderna sedan byggs omkring.
Publiken får någon enstaka ny låt, bandet nysatsar nu efter Vigs sjukdomstid och ny skiva är på gång. Och majoriteten av de gamla klassikerna. Dock ingen "Pop i topp". Där gick uppenbarligen bandets gränslinje mot det förflutna.
Så jobbar vi med nyheter