Svensk frusen västern

DET ÄR JU en västern vi ser. En frusen västern.
Vi ser cowboys som kisar mot solen, spottar tobak och rusar ut i isälven om det krävs för att rädda sina djur, de blänger på närmsta kvinna och muttrar "det ska pratas och det ska pratas."
Men samtidigt ser vi ett landskap som är så jävla Sverige: Tung, tjock vårsnö, blixtrande sol, förtvinade björkar och det fjärran knattret av en skoter.
Det här är förklaringen till varför "Varg" är så bra. Den tar de viktigaste västernelementen - och en lyckad västern är en relationsfilm för män, en film om hur man hittar balansen mellan livets två lockande avgrunder, ensamheten och kärleken - och placerar dem i det pursvenska, nordliga landskap där en bra karl försvarar sig själv och sheriffen är 50 mil bort och kallas närpolis.
Peter Stormare spelar sydsamen Klemens, mannen från vidderna som ser sitt levebröd, renhjorden, hotas av en konspiration mellan byråkrater och av byråkraterna fridlysta rovdjur. Debutanten Robin Lundberg spelar hans brorson Nejla som av begripliga skäl hellre vill vara med en fadersgestalt som kan göra upp eld med startsnöret till skotern än servera älgkorv till tyska turister på mammas restaurang.
Och som de gör det. Stormare är ett urberg på en skotersadel, med ordet Guldbagge stämplat över sitt fårade ansikte.