I så fall är detta inte den första stoppade utredningen i kungariket Sverige.
TV-journalisten Lars Borgnäs senaste bok dokumenterar tre tidigare fall. Ett svenskt mönster avtecknar sig om han har rätt.
Ubåtsaffären
1982 startade stora ubåtsjakten i Hårsfjärden. Massor av sovjetiska ubåtar troddes kränka Sveriges territorium. Visserligen hittades ingen men saken var klar, sa militären, Carl Bildt och media.
Hysteri rådde. Militären gömde opassande dokument för regeringens utredare. Palmes utrikesminister fick avgå för att han uttryckte tvivel. Men det var inga ryska båtar. Däremot med största sannolikhet Nato-ubåtar. I samarbete med den svenska militären.
I alliansfria Sverige! Men saken fick inte utredas så långt.
Palmemordet
1986 mördades Palme på öppen gata. Polisen låste sig snart för missbrukaren Christer Pettersson - ett villospår.
Efterföljaren Ingvar Carlsson misstänkte genast ett politiskt mord men något sådant spår har aldrig följts upp.
Palme var oerhört hatad i vissa högerkretsar. För viss Stockholmspolis och vissa militärer var han en landsförrädare.
Estonia
1994 sjönk Estonia. 852 dog. Tidigt låste sig politikerna vid en förklaring till denna otroliga händelse: bogvisiret hade lossnat.
Ett besynnerligt beslut fattades. Estonia skulle täckas över med betong. Skulle något döljas? Dykare har inte fått gå ned.
Vi vet inte säkert vad som hände i något av de tre fallen. En sak är klar: dessa nationella katastrofer har aldrig utretts i botten.
Vill hålla ihop nationen
Borgnäs kallar sin bok "Nationens intresse". Är nationens intresse att skydda det militärindustriella komplexet hellre än att fullt ut säga sanningen?
Borgnäs tror att regeringarna avstått från att gräva för djupt för att hålla ihop nationen.