Sverige föddes när Svitjod gick under
När jag började läsa den här boken kändes det som att den förkättrade så kallade Västgötaskolan återuppstått. Nu med hemvist i Mälardalen. Det var väldigt mycket lösa trådar och antaganden som kastades ut med hänvisning till muntliga traditioner i Stockholmstrakten och liknande.
Samma upplägg hade Västgötaskolans företrädare. Vi minns den hätska debatt som Dag Stålsjös tv-serie gav upphov till för 25 år sedan. Stålsjös teknik var att ifrågasätta den etablerade historiesynen, som lagt fast att svearna i Uppland besegrade götarna och därefter bildades det som skulle bli Sverige. Dag Stålsjö gav utrymme för främst hembygdsforskare i Västergötland men också i Östergötland som drev en rakt motsatt tes - att det var i götalandskapen som grunden lades för bildandet av Sverige, att de utländska influenserna först nådde Götaland. Det var landskapen runt Vättern som först kristnades, där fanns till de äldsta kyrkorna, klostren.
Tv-serien gav upphov till något som närmast var att likna vid en folkrörelse. Debatter arrangerades, med företrädare för de olika "lärorna" och dessa drog fulla hus. Jag var själv i Skara och lyssnade när historieprofessorn Sten Carlsson mötte sina vedersakare i en intensiv munhuggning. Carlsson stödde sig på de skrivna källorna, och enligt dessa hade inte mycket av värde för statsbildningen inträffat söder om Mälaren. Västgötaskolans förespråkare talade mycket om lokala traditioner.
*
Dag Stålsjö anmäldes till radionämnden. Och fälldes. Att bli fälld av den nämnden för att ha ifrågasatt den etablerade historiesynen lär den nu bortgångne tv-producenten vara ensam om.
Långt senare kom även Jan Guillou att oförskyllt bli inblandad i den här striden. I samband med att han skrev succéserien om riddaren Arn berättade Guillou att han först hade tänkt förlägga berättelsen till Mälarlandskapen, eftersom historieböckerna lärde ut att det var som de viktiga händelserna hade ägt rum. Men när han gjorde sin egen grundliga research hittade han föga stöd för detta. Tvärtom kom han fram till att de båda götalandskapen spelat en central roll. Därför blev riddaren Arn Magnusson västgöte.
I diskussionen om Sveriges födelse har mycket av den så kallade västgötaskolans teser verkat trovärdiga, men en central fråga har jag inte fått något bra svar på. Om nu götarna besegrade svearna, varför i herrans namn valde de att ge sin skapelse namnet Svea rike? Borde inte det naturliga vara att erövrarna namnger landet?
*
Men nu har Henrik och Fredrik Lindström lagt fram en hypotes som, åtminstone för mig, verkar sannolik. Henrik, historiker, och Fredrik, språkforskare med dialekter som specialområde, har slagit sig ihop och ger nya infallsvinklar.
Enligt bröderna Lindström var svearna inte alls drivande i statsbildningen. Tvärtom var Svitjods stormän hårda motståndare och kämpade emot, i det längsta. Götarna drev på och flyttade fram positionerna. Östgöten Birger Jarl anlade Stockholm vid Mälarens utlopp som ett brofäste mot svearna och även mot kontinenten.
I mitten av 1200-talet tvingas de splittrade svearna med våld in i den nya statsbildningen. Att landet ändå fick namnet Sverige (Sweriki, Swerke, Swerighe) och inte Götland kopplar de till Danmark och en "ringar på vattnet-process, som den tyska missionen satte igång. Danskarna kom under en stark press att bilda ett eget rike för att inte uppslukas av det tysk-romerska. Sedan fortsatte vågrörelse norrut och satte samma press på götar och svear.
Bröderna Lindström anser att götarnas stora betydelse i riksbyggandet är deras position som "medlare" mellan den internationella kyrkan och de svear i Svitjod som kyrkan tagit sikte på som en framtida kyrkoprovins.
Ärkebiskopssätets placering i Uppsala är en del av svaret. Uppsala är en nyckelort för kontrahenterna - de konservativa svearna och den expanderande katolska kyrkans ambitioner att få en nordlig utpost i världen.
*
"Att bli ett eget rike i Europa handlade ur vårt perspektiv i praktiken om en uppgörelse med Danmark, att tillräckligt mycket skilja ut sig politiskt, språkligt och kulturellt".
Bröderna Lindström anser att det säkert fanns en "vagga" men att händelserna under den tidiga medeltiden tydligt visar att varken götar eller svear utifrån denna klarade av att bilda vare sig en stat eller ett rike som kunde ta plats i Europa. Det skedde först efter en omfattande inverkan utifrån.
Den tidigare omtalade vågrörelsen söderifrån nådde först götarna. Där fick kyrkan först inflytande, och stormännen där såg att de hade mycket att vinna på det. I gamla Svitjod var däremot motståndet starkt. Där hade man inget att vinna på att överlåta makt och inflytande på kyrkans män.
Så jobbar vi med nyheter