Sveriges historia under omskrivning

Bara den periodindelningen är något märkligt. Förr var det självklart att starta precis 1523 - vid Gustav Vasas makttillträde - när Sveriges moderna historia skulle skrivas. Först kom Medeltiden och sedan Gustav Vasa.
Sveriges historia var dess konungars.
Den gamla bilden av Sveriges historia konstruerades på 1800-talet. Fascinerande myter berättades för skolbarnen om hur det ärorika Sverige byggdes upp av särpräglade kungar.
Gustav Vasa till exempel ansågs ha murat Sverige från golv till tak. Alla sådana svensknationalistiska hjältemyterna har krossats av den kritiska historieforskningen. Bra för förnuftet men problem uppstår: hur ska historien berättas så att läsarna inte somnar?
Harrison-Eriksson försöker alltså bryta radikalt med den gamla kungafixerade periodindelningen. Istället utgår de från det som var viktigast för den breda massan - digerdöden, som startade just 1350. Människorna dog som flugor, välståndet bröts abrupt. Ingenstans syns detta så tydligt som på Gotland - kyrkorna blev stående halvfärdiga.
Halva folket strök med. Alla förlorade inte på katastrofen. Högadeln passade på att roffa åt sig jord, dess makt ökade. Det blev brist på arbetskraft - bra för bönder som överlevde. Nordens kungar däremot tappade till slut greppet. Författarna är noga med att påpeka, att 1400-talets adelsmakt inte var ödesbestämd. Kungarna visade redan då tendenser till vad historikerna numer kallar en "tidigmodern stat".
En stat med lydiga "undersåtar". Det hade i så fall blivit en nordisk union - inga nationalstater.
Under 1500-talet vände utvecklingen. I Sverige-Finland byggde den hänsynslöse Gustav Vasa upp en fogde-furstestat med högt skattetryck. Samtidigt behöll bönderna en del av det märkliga inflytande de tagit med våld under 1400-talets många inbördeskrig. Högadeln hölls på mattan med avrättningar. Svenskarna tvingades bli "undersåtar". Grunden till 1600-talets stormakt var lagd. Gustav Vasa dyker upp igen. Men dras då inte gränsen vid Gustav Vasa lika förbaskat? Vari ligger egentligen det nya? En helt ny historiebild ställdes i utsikt av författarna.
På något vis försvann den ansatsen. Kvar blev 600 välmatade, välskrivna sidor. Ett mer pedagogiskt grepp med sammanfattningar och stora linjer hade varit önskvärt.

Sveriges historia under omskrivning

Tredje bandet av Norstedts storsatsning "Sveriges historia" har kommit. Huvudförfattarna Dick Harrison och Bo Eriksson har tagit sig an perioden 1350-1600.