Det är svårt för oss gotlänningar att riktigt förstå vilka framgångar som följt i spåren sedan Theresa Andersson lämnade Gotland för drygt 20 år sedan då hon bosatte sig i den amerikanska södern.
Visst har vi förstått att hon nått stora musikaliska framgångar, både på skiva och scen och även en hel del utmärkelser i en av världens musikaliska metropoler.
- Samtidigt var det svårt att få det hela att gå runt när man reste runt och spelade med bandet, berättar Theresa Andersson som just nu är "hemma" hos mamma Inga-Lill i huset i Ronehamn tillsammans med dottern Elsie, nio månader.
Följde hjärtat
I kväll startar hon sin svenska releaseturné i samband med skivsläppet av "Street Parade" med konsert på Jazzklubben på Munkkällaren i Visby. Hon utlovar en härlig kväll, med musik från nya plattan blandat med en del gamla godingar, samt några överraskningar.
Hon berättar om den vattendelare som orkanen Katrina faktisk blev för henne personligen, även om orkanen inte nämnvärt drabbade henne rent fysiskt.
- Jag började fundera över det som verkligen betyder något, relationer till exempel, och jag rannsakade mig själv och började skala bort allt överflödigt.
- Jag följde hjärtat när jag skapade musik till "Hummingbird, Go!" och det kändes rätt och riktigt, förklarar hon.
Skivan blev också hennes största framgång hittills i den musikaliska karriären.
Så också hennes sätt att stå ensam på scenen tillsammans med massa knappar och pedaler där hon loopar sig själv och skapar ett helt eget sound.
- Jag har hittat ett annorlunda sätt att skriva min musik där jag jobbar spontant med rösten, ett experimenterande och målande tillsammans med pedalerna - och absolut inte för pedalerna, betonar hon.
Nytt skede i livet
- Nya plattan "Street Parade" handlar också om ett nytt skede i livet. Jag kom tillbaka till New Orleans efter en turné och precis efter en av de stora paraderna i stan. Det kändes tomt och gatorna var alldeles fulla med skräp och det var precis så jag kände mig just då - som mitt emellan två parader.
Musiken på nya plattan är baserad på marschmusik.
- Blåsinstrument är helt nytt för mig och något jag fått lära mig under tiden jag jobbat med att måla fram blåsmusiken med min röst, säger hon.
- Det har varit en spännande process hela vägen fram till inspelningen där Tobias Fröberg har fungerat som producent.
Båda hennes senaste skivor har hyllats av musikrecensenterna.
- Jag tar det som en lärdom, men i min passion för musiken har jag också en vision, att ta allt i etapper, säger hon.
50-mannaband
En lärdom hon tagit till sig är att inte vänta så länge mellan skivorna som nu senast.
- Och så har jag medvetet öppnat upp för att framföra musiken på ett nytt sätt, säger hon.
Hon berättar om den senaste paraden i New Orleans, där hon som en del i paraden framförde en del av musiken från den nya plattan tillsammans med ett 50-mannaband.
- Och så kommer jag att spela med band på jazzfestivalen i New Orleans i maj. Direkt efter den här releaseturnén börjar vi repetera för festivalen.
Men det blir mycket fram och tillbaka mellan New Orleans och Sverige den kommande tiden. Redan i sommar är hon tillbaka på Gotland för minst tre spelningar på Bläse Kalkbruksmuseum, några festivalspelningar här i landet, innan det är dags för turné i USA, sedan Tyskland och Holland och några ytterligare spelningar på mindre scener här hemma i Sverige.
- Där emellan ska jag också försöka få till lite familjeliv, förklarar hon.
Historien viktig
Samtidigt som det är och varit en hektisk tid för Theresa Andersson, med inspelningar och turnéer, försöker hon också vara New Orleans-bo.
- Jag har bott där mer än halva livet, samtidigt som känslan att vara gotlänning alltid är närvarande.
- Det var under en period som jag inte besökt Gotland på tre hela år och när jag kommit hem och en kväll satt längst ut på norra Fårö och tittade ut över havet, så lovade jag mig själv att aldrig någonsin igen vara borta från ön så länge.
- Det är viktigt att återknyta historien, känna de gamla lukterna och få höra de välkända radiosignaturerna. Jag är så glad och tacksam att jag har huset här i Ronehamn, säger Theresa.
För de som missar kvällens konsert på Munkkällaren blir det nya chanser i sommar på Bläse Kalkbruksmuseum.
- Det är en så härlig plats, här vill jag utveckla musiken med det visuella, med scenografier och kreativitet.
Minst tre konserter är utlovade under tre torsdagskvällar. Men det kan bli ytterligare något framträdande då.