Ta ett djupt andetag och hoppa ner i Rhen

Det är en stark brygd som Wagner bjuder på i sin gigantiska operacykel "Nibelungens ring", där "Rhenguldet" utgör den första delen av den mäktiga tetralogin. "Rhenguldet" omnämns också som en "Vorabend" - förkväll, till de övriga tre föreställningarna. Wagner såg helst att föreställningarna spelades in en tät följd, det var för övrigt kring denna idé som Wagners egen festspelsteater i Bayreuth i norra Bayern byggdes.

Uruppförande 1869
Verket fick sitt uruppförande i München 1869 och det spelades för första gången i Sverige 1901. Ett verk där Wagner bland annat hämtat sin inspiration från det forngermanska eposet "Nibelungsången" men också från fornnordisk mytologi som "Eddan". Ett verk som naturligtvis också fick sin näring från sin tids stora omvälvningar i samhället och framsteg inom vetenskapen och filosofin.
"Ringen" rymmer det mesta av kärlek, makt, hat, girighet och avundsjuka. Det kom genom sin handlingsmässiga och musikaliska komplexitet att utgöra en milstolpe i operalitteraturen och har alltsedan dess utgjort en väldig utmaning för ett operahus att framföra.

136 takter i Ess-dur
En tydlig musikalisk nyckel till hela cykeln utgör de så kallade "ledmotiven". Musik som på olika vis kännetecknar idéer, känslor, händelser eller personer. Antalet ledmotiv är omfattande och enbart i "Rhenguldet" förekommer ett 25-tal musikaliska signaturer.
Handlingen är förlagd till en obestämd sagotid och rollfigurerna utgör ett mycket blandat sällskap av gudar, halvgudar, jättar, nibelungdvärgar och människor. Nibelungarna som dväljs i underjorden, jättarna och de dödliga som lever på jorden och de upphöjda gudarna i sin himmel. Man kan notera att i "Rhenguldet" har människorna ännu inte gjort sitt inträde.
Inledningen till operan är berömt för sina 136 takter i Ess-dur, där ess hela tiden ligger i kontrabasarna och förmedlar bilden av den mäktiga Rhenflodens långsamma flöde men också en föraning om vad som dväljs i djupen. En inledning som också kan tolkas som naturens uppvaknande, en klassisk upptakt till många skapelsemyter.
En mycket intressant analys ur ett jungianskt-femnistiskt perspektiv står den amerikanska psykologen Jean Shinoda Bolen för. En spännande samtida tolkning som ger helt nya perspektiv och ingångar för att bättre kunna förstå "Ringen".

Samtida kontext
Metropolitans föreställning ingår i en helt ny "Ring" och "Rhenguldet" hade premiär så sent som den 27 september. Med hjälp av det senaste inom modern scenteknik har man velat skapa en banbrytande föreställning. Regissören Robert Lepage säger att "Ringen handlar om förändring. Jag försöker att vara extremt respektfull mot Wagners historieberättande, men i en mycket samtida kontext. Vi gör ett försök att berätta denna klassiska historia i vår tid på ett sådant fullödigt vis som möjligt."

James Levine
Det är James Levine som står på dirigentpulten, en erfaren Wagnerdirigent som ständigt finner nya utmaningar i Wagners musik.
I rollen som Wotan framträder för första gången den walesiske basbarytonen Bryn Terfel.
I rollerna som Fasolt och Fafner medverkar de rutinerade Wagnersångarna Franz-Josef Selig och Hans-Peter König. Som Freja ser vi den unga amerikanska sopranen Wendy Bryn Harmer. Alberich spelas också av en amerikansk sångare, Erik Owens.
Vi får vänta tills våren 2011 för att lyssna till fortsättningen av "Ringen", den 14 maj ges "Valkyrian".