En liten rosa biljett skjuts ut ur den minimala luckan. Avgång 12:20. På träbänken i väntsalen ligger två naggade kappsäckar. I hörnet står en vedspis. Den kunde nog behövas riktigt kalla vinterdagar, på den tiden när tågen gick på Gotland och det här var en av stationerna.
- Tåg är fascinerande. Det är en viktig del av Sveriges utveckling. Här försöker vi skapa en järnväg som det var på 1930-talet, vi vill bevara den gotländska järnvägshistorien, berättar Staffan Beijer som är ordförande i föreningen Gotlandståget och i dag arbetar som stins på stationen.
Rullade i 85 år
Den första järnvägen på Gotland invigdes 1878 och ända fram till 1963 rullade tågen på ön. Stationen i Dalhem, Gotlands Hesselby, lades ner 1954 och fungerade sedan som poststation fram till 1960-talet, då huset övergavs och stod öde i flera år. 1972 bildades föreningen Gotlandståget, som lyckades rädda de sista vagnarna på ön, tog över det forna stationshuset i Dalhem och renoverade upp det till originalskick.
Staffan Beijer rör sig mot rälsen. Det är stinsen som skickar iväg och tar emot tågen, ser till att det är ordning på stationen och håller koll på trafiken. Och nu börjar det närma sig avgång.
- Resande till Munkebos, tag plats!
Vi stiger ombord på tåget. Jag stryker över den blanka träpanelen, tänker att exakt den här vagnen har rullat exakt här för över hundra år sedan, undrar vilka som var passagerare den gången.
Det är lite mulet ute, perfekt väder för en resa i det gröna. Och vi är många som ska åka med det lilla ångtåget. Jag hamnar bredvid ett danskt par, Birgitte och Christian Skov.
- Vi körde runt för att se ön och såg att det här tåget fanns. I går var vi här och gick omkring och tittade i museet. Det är fantastiskt att någon lägger ner så mycket tid på att bevara allt det här, säger Christian Skov imponerat.
Klockan ringer. Upprymda rop från barnen, nu åker vi! Sakta rullar tåget ut från stationen. De djupgula gardinerna fladdrar svagt i vinden och utanför glider sommargotland försiktigt förbi.
Tågbefälhavare Robert Värild och Stig Andersén går runt och klipper biljetterna. Det dröjer inte länge innan vi är framme i Munkebos.
- Här kan ni få gå av och se hur det går till när vi byter plats på loket, det är ganska spännande logistik faktiskt, säger Robert Värild.
Vi kliver ut i grönskan och ställer oss vid sidan av rälsen. Det ryker från loket. Tåget backas tillbaka till växeln, loket körs in på ett stickspår bredvid, tågsetet hämtas fram igen av en lokomotor och loket kan växla ut på spåret igen. Det ser förrädiskt lätt ut.
Hedniskt träd
Familjen Källman från Bollebygd är några av dem som åker med i dag och dottern Kajsa studerar intresserat allt som händer med tåget. Det här är höjdpunkten på gotlandsresan, får jag veta. Resan med Gotlandståget gick till och med före ridning.
- Ja, jag tycker det är väldigt kul att åka tåg. Jag åker inte så jättemycket tåg annars. Och så är det så fint.
Vi återvänder till våra platser och resan fortsätter till hållplats Eken. Här finns en tusenårig ek, som enligt asatron planterades av guden Freja. Robert Värild berättar att trädet på 1800-talet träffades av blixten. Då sade man att det var Tor som hade fått i uppdrag att bränna upp trädet. Men Tor slarvade, det blev bara ett hål i mitten och trädet fortsatte att växa utåt.
- På 1900-talet kom det en präst hit som gjorde om trädet till ett lusthus, han lät till och med sätta in en dörr och bygga en terrass. Där uppe i trädet satt man och drack punsch och kaffe och tittade på tågen som åkte förbi. Det var ingen officiell hållplats på den tiden, men det blev en samlingsplats och en inofficiell hållplats - helt utan Kungliga järnvägsstyrelsens vetskap. Så småningom byggdes stationshuset och Eken station kom till.
Trettioen minuter efter att vi lämnade Hesselby kommer vi tillbaka till den lilla stationen. Tågbefälhavarna vinkar hejdå. Livet runt det rosa stationshuset tuffar på i långsam takt. Jag strosar iväg över rälsen. När jag kliver in i bilen för att köra tillbaka till stan tänker jag att det nog hade varit mysigare att ta tåget.