Tagetes-mysteriet vid Halsarve uppklarat
Eftersom man bara som en sista utväg hänvisar sådant till den övernaturliga avdelningen, så drogs alltså vissa logiska slutsatser och uppställdes dito teorier. Kunde det vara ett rådjur? Ett sådant var ifjol synligt så nära som bakom lagårn. Den omkullvälta krukan tydde på detta. En rabbis eller hare skulle inte utan hävstång ha kunnat rubba den tunga krukan. Och mycket har världen förvisso skådat men en rabbis med hävstång? - knappast.
Mot rabbis-teorin talade också det bland blomstervänner välkända faktum, att rabbisar ogillar tagetes. En svägerska har sålunda planterat tagetes för att skydda andra växter mot rabbisangrepp.
Men för några mornar sedan avslöjades mysteriet. Vid tidig tidningshämtning for nämligen en rabbis som en dopad sprinter från verandan. Möjligen såg jag fel, men jag tyckte den slickade sig om munnen. Återstår mysteriet med den omkullvälta krukan. Inför gräsklippningen är det nog säkrast att kolla i gräset om där inte trots allt ligger något mindre spett eller hävstång.
Så var det med det. En rabbis som helt enkelt inte kände till teorin om aversioner mot tagetes.
Eller struntade i den. Sådana envisingar finns ju också bland människor. För länge sedan blev tillexempel en dansk grodman utesluten ur Danska Grodmansförbundet, eftersom han vägrade erkänna Arkimedes princip och undanträngde för lite vatten.
Årets tagetes blev alltså ett sorgligt kapitel. Förgäves vattnade och pysslade man om dem under en två veckors gräsänklingsperiod. Hustrun tog det förstås hårdare. Själv var jag inne i en numera ytterst sällan återkommande rimperiod och tänkte över det skedde på vers:
En mårgen ettar en fysste snabbis
skräied en läit´n u sult´n rabbis:
"Kum nå sårkar för nå ska de jetes
av Halsre Edits goe tagetes".
Jag är ganska dåligt insatt i Linnés värld och vet sålunda inte om han till äventyrs också uppehållit sig vid ämnet tagetes contra rabbis. Annars har han ju fyllt 300 och är högaktuell hela året. Linné-spel ges runt om i landet. Han har ju varit överallt. Till och med i När! Några rara växter fann han emellertid inte i detta "sockenliknande hedlandskap". Själv var man faktiskt ett tag inne på att skriva ett sådant spel. Men jag kom aldrig längre än till en enda replik: "Han Linné - var det inte han som lärde blommor och bin att pippa?". Och det var ju lite klent att bygga ett spel på.
För övrigt pågår ju ständigt intressanta spel att iakttaga gratis á franco. Det är väl inte direkt "Spelet som till himla bär" det här med vår nya domprost, men man har ändå följt det med intresse. Trots att man så att säga är utomstående. Jag är inte medlem i kyrkan nämligen. Det har jag gemensamt med Leilgards Ludde, som brukar citera någon för oss båda okänd tänkare:
"Det finns ingen Gud och Ingmar Bergman är hans profet".
"Gode Gud sum radar yvar Sverge, Norge u store dailar av Fåråien" säger ju fåröborna inledningsvis i sin aftonbön. Jag tänkte något liknande i ungdomen då kyrkan ändrade utträdesreglerna. Förut fick man ansöka om utträde. Men nu kunde man bara meddela sitt utträde, vilket onekligen var skillnad.
Göte Nilsson bedrev en liten kampanj på GA för utträdesanmälan och tillhandahöll egenhändigt tillverkade blanketter. Jag var ganska nybliven svensk medborgare och skrev på. Men fick avslag!
Med detta förhöll det sig sålunda. I likhet med fåröborna trodde jag att det kyrkliga samarbetet för Vår Herre omfattade hela Norden. Alltså att mitt svenska medborgarskap per automatik medfört överföring till Svenska Kyrkan från den finska, i vilken jag var både döpt och konfirmerad.
Några månader efter utträdesansökan togs jag emellertid ur denna villfarelse. Då fick jag ett brev från pastorsämbetet med följande lydelse:
"Med anledning av Ert meddelande om utträde ur Svenska Kyrkan vill vi meddela, att utträde icke kan beviljas, enär Ni icke är medlem av Svenska Kyrkan.
Livet går ju i mångt och mycket ut på att hitta sina personliga små nischer. Jag är i alla fall ensam på Gotland om att inte ha fått mitt utträde ur kyrkan beviljat.
Så jobbar vi med nyheter