Tala om kvinnokraft!
Tala om kvinnorörelse, tala om kvinnokraft!
Det handlar om Sveriges kyrkliga syföreningar som nu fått sin historia dokumenterad i bokform. "På vidsträckta fält - Svenska kyrkans syföreningar 1844-2004" heter boken (Verbums förlag) och som bokens redaktör har fungerat fil mag Cecilia Dahlbäck.
3 000 föreningar, kanske låter mycket men tyvärr är siffran dalande. På de senaste 30 åren har antalet halverats och dagens typiska syföreningsmedlem är en pensionerad kvinna på 72 år.
Också deras ekonomiska insatser har dalat. År 1990 samlade de in runt 58 miljoner kronor, år 2003 hade summan minskat till 46 miljoner.
*
Men ändå! Det är ju en helt fantastisk uppgift de utför, oftast i det tysta. Boken ger en bra föreställning om det, inte minst det globala engagemanget, syföreningarnas betydelse för mission och människor långt ute i världen.
Men syföreningarna betyder mer än så. Som kulturarv och länk generationer emellan, för demokrati och välfärd, för kyrkan förstås, och inte minst för det sociala; systerskapet, sammanhållningen och gemenskapen för de deltagande medlemmarna.
Allt detta belyses på ett bra sätt i boken som naturligtvis också skildrar syföreningarnas historia. Som hur Emilie Petersen bildade sin "fruntimmersarbetsförening" strax utanför Värnamo 1844 och därmed inspirerade till den kvinnorörelse som skulle spridas som en löpeld över hela landet.
Jodå, Gotland finns med på ett hörn om ändå inte särskilt mycket. Ingrid Uddin i Linde kyrkliga syförening berättar sina minnen som sträcker sig tillbaka till 1940-talet. Hennes berättelse illustreras med en bild av föreningens första kassaskrin, en gammal syföreningskorg och en bild som visar medlemmarna 1945.
Även i övrigt är boken generöst illustrerad - och läsvärd och innehållsrik med en god bredd som tar upp både dåtid och nutid.
Så jobbar vi med nyheter