Tam parodi på partylivet på Manhattan
Förfärande i sin ytliga skildring av en lika ytlig livsstil är den ett prov så gott som något på vad en flink skriverska kan åstadkomma. Den känns som en maräng. En riktig godbit för den som vill ha något sött och luftigt som garanterat inte lämnar någon mättnadskänsla.
Handlingen kan lätt sammanfattas. Bette, huvudpersonen, säger upp sig från sitt oglamourösa bankjobb. Hennes morbror hjälper in henne på en pr-firma som fixar fester för rika, sköna partyproffs. Snabbt ändrar hon stil från grå kontorsslav till kalaspingla och hamnar i armarna på den vackraste, rikaste och snyggaste killen av allihop. Bilder på paret valsar runt i skvallerpressen och ger henne jättestatus. Men gossen är gay. Så dyker en dörrvakt upp och stjäl hennes hjärta. Själv våndas hon över ihåligheten i sitt liv och bryter upp med en skräll.
Men oroas inte för hennes framtid. Man tipsas om att mediearenan väntar henne.
Romanens upplösning är ett överraskningsparty på Bettes 28-årsdag. Surprise! Surprise!
Under resans gång får man insyn i klubbarnas värld, där alla sätter på alla, heroinet flödar lika fritt som champagnen och ingen går till vila förrän framåt fyratiden. Ingen skulle heller drömma om att svida sig i annat än märkesprylar.
Allt det här kunde man väl sörpla i sig med välbehag om det inte vore för att Lauren Weisberger låter påskina att hon både gisslar den livsstil hon beskriver och driver med tantsnuskromanen.
I själva verket får hennes huvudperson visa ett ohöljt förakt för vanliga jobb, som till exempel bankmannens. Dörrvakten som tar prinsens roll blir prins på riktigt genom att visa sig vara mästerkock och starta New Yorks hetaste matställe och Bettes släkt är förstås akademiker eller mediefolk
Själv gottar hon sig Betty när hämnden drabbar dem som varit stygga mot henne. Och hon älskar romantiska kärleksromaner. Just en sådan är Alla var där och absolut ingen vass parodi på genren. Inte blir det bättre av att amerikanskans flitiga användning av "darling" översätts med "vännen" och att tjejkompisar tilltalar varandra med "gumman". Har ni någonsin hört någon kalla er så? Om någon skulle säga "Inger, vännen" till mig eller "gumma" mig skulle jag befara hjärnsläpp hos vederbörande.
Så jobbar vi med nyheter