Tankar om den tid som flyr och som kommer
För tio år sedan förutspåddes jordens undergång på klockslaget 00.00...
Bild till TT-lör-koldioxid av Roland Johansson: (jorden): En planet full av liv - tack vare syret. Nasa/SCANPIX SWEDEN 197004. Planeten Jorden . Foto från Apollo 13. Foto: NASA/UPI Kod: 450 COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN
Foto: UPI
Det förra millenniet startade bättre, med Ellen Keys bok år 1900, "Barnets århundrade". En hoppfull bok om barnets rätt att vara en egen individ och ha egna mänskliga rättigheter.
Men det skulle dröja till 1989 innan FN samlade sig till en konvention om barnets rättigheter. Dessförinnan måste viktigare frågor hinnas med, som kolonialvälde och två världskrig. Prioriteringarna är städse märkliga i mänsklighetens historia och under vår utmätta tid.
*
Tiden är ett fenomen som ingen ingenjörskonst i världen kan rå på. Tiden går sin enkla gilla gång. År och månader, dagar och nätter, timmar, minuter och sekunder. Som Alf Henriksson uttrycker det: "Tiden är en märklig sak, evighet fram och evighet bak".
Just nu är det nu, men strax är nu då. Om detta fenomen har människan ständigt grubblat. Filosofer har sökt kasta ljus för att få oss att förstå. Men tiden bara går och går. Snart är det nytt år, igen.
Så som människan organiserat sin tillvaro krävs det att hon mäter tiden för att hinna med allt hon vill under sin utmätta tid. Klockan blir hennes ständiga följeslagare. Eller, snarare, människan är klockans ständiga följeslagare och slav.
Människan har att glida med tiden, även om hon tror sig kunna påverka den och ständigt önskar mer av samma sak, tid alltså. Som en i raden av biologiska varelser som under en tid föds, utvecklas och dör. Livets gång brukar vi kalla det. Tiden som passerar likt vattnet i en flod, en liknelse som redan Konfucius gjorde.
*
Tiden flyter på utan något slutligt mål. När börjar tiden egentligen och när slutar den? För vårt lilla klot i Universum började tiden ticka efter Big Bang. Men tiden fanns förstås dessförinnan där ute i den oändliga rymden.
Tar tiden slut? Nej, tid kommer alltid att finnas även om människan på Jorden tar slut. Nils Ferlin säger torrt: "Stjärnorna kvittar det lika om någon är född eller död."
Människan tror sig ha fått grepp om tiden med sina klockor och almanackor. Men ack, tiden går sin eviga gång ändå, tick-tack, tick-tack. Det är vårt korta liv som vi vill få ett grepp om med klockor och almanackor.
*
Författaren Joseph Conrad spanade efter "Den tid som flytt". Bibeln spanar efter den tid som skall komma. Vi bestämmer själva hur vi vill se på tiden och hur vi vill disponera den.
Edith Södergran skriver tänkvärt om tiden som förstörerskan och förtrollerskan, som en ström genom liv och död. En gång, säger hon, skall kanske hela kosmos ligga tyst och stilla som ett jättelikt svart hål. Just därför är det "en triumf att finna till", att leva NU, om ock i en kort kosmisk sekund.
Så är det nog. Vi får ta vara på livet så länge det tickar på. Ingen har väl uttryckt detta bättre än allas vår vän, den goa björnen Baloo i Djungelboken:
Var nöjd med allt som livet ger
Och allting som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär.
Var nöjd med livet som vi lever här.
Ett riktigt gott nytt år till er alla!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!