Tankar om liv i rörelse

I många år hade Bertil Torekull en liten lapp på sin skrivbordslampa med ett citat av Sören Kierkegaard: "Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sin själ"
Orden finns med honom i "Uppbrottslingar", en filosofisk tankebok om att ta språnget ut i det okända, att i bästa fall landa på fötterna och våga på nytt.
- Våra uppbrott är milstenar som mäter vår livsresa och berättar något om vilka vi är, skriver han. Men vad gjorde några av oss till uppbrottslingar och andra inte?

*
Alla uppbrott sker icke av egen fri vilja, som när människor flyr för sitt liv och en framtid i ett främmande land.
Eller som när sjuhundra människor förlorade jobben vid gummifabriken i Gislaved. Men de föll inte, de hittade nya vägar och arbetslösheten i Gislaved är numera en av landets lägsta.
Överfallets uppbrott är brutalt. Bertil Torekull minns känslan av svindel när han 1991 fick sparken från jobbet som chefredaktör på Svenska Dagbladet; förödmjukelsen, förlusten, övergivenheten. Men också friheten att börja om. Som författare ger han nu ut sin elfte bok på raken.
Och hade han inte fått sparken från det glassiga jobbet som chefredaktör på Vecko-Revyn 1964 hade han kanske inte varit med om att starta Veckans Affärer. Utan de kunskaperna hade han inte kunnat starta Dagens Industri, en uppbrottsling bland tidningar och banbrytare inom ekonomijournalistiken. Utan dessa lärdomar hade han senare inte kunnat skriva boken om IKEA, vars grundare Ingvar Kamprad blivit en av hans vänner.
Kamprad är själv en redig "tvärgångare", såna som han irriterar sig på men älskar att ha i sitt företag. Människor som går på tvärs, som ser nya vägar, inte alltid bekväma.

*
Av alla de starka och modiga kvinnorna i boken blir jag mest berörd av Lis Asklund, medsyster, tröstare och Någon att tala med för så många genom sitt radioprogram "Människor emellan". Samtidigt levde hon i sin egen vånda och i ett långt dött äktenskap innan hon som pensionär lämnade sin man, sitt kulturhus och sitt etablerade sociala liv för att leva tillsammans med sin älskade i en liten etta fylld av böcker.
Om detta visste min mamma inget, men jag är nästan säker på att Lis Asklund gav henne mod att själv bryta upp i slutet av 50-talet, att ta eget ansvar för sitt och sina tre barns liv. På första sidan i våra poseiböcker skrev mamma de ord som följde henne och som vi också lät trycka i hennes dödsannons:
"Det är stoltare våga sitt tärningskast än att tyna med slocknande låge. Det är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna en båge."
Ur Heidenstams "Medborgarsång".

*
Bertil Torekull är en sann uppbrottsling, med tjugofyra jobb under fyrtio yrkesår. Sjuttiofem år gammal har han ett rejält livsbagage av spruckna äktenskap, relationer och vänskaper. Men också stor klokskap. Han är lika vetgirig, intresserad av människor och sammanhang.
Det händer rentav att han inför det allra sista uppbrottet känner en viss otålig nyfikenhet.