Tänkvärt och underhållande om tiden
Det är nu tio år sedan Bodil Jönssons "Tio tankar om tid" kom ut. Den såldes i mer än 650 000 exemplar och vi lärde oss mycket om "ställtid", "upplevd tid", "tidstjuvar " m.m. Hur mycket gick egentligen hem av hennes budskap?
Efter författarens eget förord med förklaring varför hon skrivit denna nya bok går hon i nio kapitel genom förändringarna under de gångna tio åren och avrundar det hela med ett tionde kapitel. I det första av dessa kapitel tar hon upp i bokstavsordning vad som hänt inom olika områden, från "Bilder" till "Tidningar" och avrundar med "Ett tankeskutt" hur 1999 års läsare skulle uppleva att plötsligt bli flyttad fram i tiden till 2009.
I det andra av dessa kapitel, om "Hur de meningsfulla sammanhangen ändrat sig", sätter hon fingret på några av dagens typiska företeelser.
Här skapar hon ett nytt ord för den tid vi "lever" i, nämligen pre-nässansen och konstaterar att vi nuförtiden till mycket stor del lever för det som förväntas hända. Nu gäller den s.k. förväntningsekonomin och den var orsaken till den nuvarande finanskrisen.
Vi är inte längre så lydiga mot överheten som förr och jag märker även på mig själv en viss ökad tendens att ifrågasätta vissa påbud, dock utan att gå så långt som den ryska sekt, som lär anse att byråkrater är "ondskans lakejer".
I kapitel fyra, som handlar om miljön, listar författaren ett antal miljöfrågor som fågeldöd, överfiskning, kärnkraft, fågelinfluensan, svininfluensan, vattnet och maten, för att landa i "Klimatfrågan", med konstateranden om bilism, hushållsavfall, järnvägstunneln genom Hallandsåsen (påbörjad med utredning 1985, byggstart 1996 och ännu inte färdig).
Det följande kapitlet handlar om "Miljön framöver - vad kan vi göra?" och här kommer några tankar om vad vi vardagsmänniskor själva kan gör för att åtminstone i viss mån motverka den pågående förstöringen, med inköp, mathållning, avfallshantering mm.
Jag noterar själv i mitt dagliga liv att många av de år 1999 nämnda "tidstjuvarna" (här på ön ombesjungna som "mördarsniglar") ännu finns kvar och väl alltid kommer att finnas, t.ex. kupongklipparen i kassakön eller fyllot som fumlar efter pengar till bussbiljetten.
Författaren granskar också hur det har gått med jantelagen och kommer fram till att även om den har luckrats upp på ytan så finns dock mycket kvar, bl.a. i form av att vi helst inte vill jobba/luska ut saker och ting själva utan behöver stöd av kurser m.m.
Liksom Bodils Jönsons nio tidigare böcker är den här nya både mycket tänkvärd och underhållande. Jag gör dock reflektionen att prenässansmänniskor dock funnits länge, ända sedan medeltiden och tänker då på alkemisterna.
Jag kommer nog kanske att återvända till den här boken så här års under följande år, om inte annat för att "kolla läget".
Så jobbar vi med nyheter