Tät stämning i Sanda
Ännu en gång kunde det "gamla gardet" Jan Allan, George Riedel, Rune Gustafsson bjuda den fulltaliga och entusiastiska publiken på lekfull harmonik och melodiska kompositioner av Lars Gullin.
*
Liksom vid en tidigare konsert för några år sedan, presenterade Laudakören nya tolkningar av Gullins musik och gav prov på sin proffsiga täta körklang, som har blivit körens signum under intensiv och expressiv ledning av Kalle Thorson. Under sitt högskoleår i Visby 2003-2004, ledde han Capella Gotlandica. Kören gör numera endast sporadiska gemensamma projekt, då de flesta medlemmarna har inlett, eller är på gång att etablera solokarriärer. Några konserter per år hinner man med, men de större turnéer som man tidigare gjort, bl a tillsammans med Janne Schaffer, finns ej längre utrymme för. Mest bekant för gotlänningarna är dock Lauda-kören från sin CD-inspelning av folkmusik i de gotländska kyrkorna för några år sedan. En tidlös och samtidigt modernt epokgörande produktion, väl värd att lyssna igenom på nytt!
*
Konserten inleddes med gullinmelodin Last Date, som också var årets konsert-tema, dröjande inledningsvis på Jan Allans trumpet, utmanande kyrkorummets akustik. Andäktigt vackert, trots den kortversion som presenterades! Publiken svarade med uppskattande tystnad, inga applåder behövdes!
Gunnel Mauritzson smög in på scenen och framförde ett medley på gotländska folkvisor med sporadiskt och försynt ackompangemang av Riedels bas och Jan Allans mjuka trumpettoner. Mitt i numret vävdes Gullins sällan spelade "Mazurka" in på ett intelligent och musikaliskt sätt.
Husbandet fortsatte med en instrumental låt, Gullins "Freedom", utomordentligt väl anpassad till det medeltida kyrkorummet med karaktär av hymn eller ordlös psalmmelodi. Efter inledande korus av Gunnel gjorde Laudakören entré i programmet med "Silhouette" med dynamisk intensitet, följt av samma komposition i eget arrangemang av körmedlemmen Andreas Olsson, där Anna Emilsson utbrast i vackert sopransolo.
Även om Gunnel Mauritzon rörde sig med hjälp av krycka, så gick inte det körgemensamma framförandet av "Dyningar" på kryckor, Gunnels magiska text i harmoni med intensiva basgångar och Fredrik Noréns trumstockssmekande på skinn och cymbal, förstärkte bilden av havets möte med gotländsk strand.
*
Konserten fortsatte med Riedels melodi "Sorgfågel" ur Mio min Mio, med text av Hans Lindgren, där Emelie Hammar sjöng solo, som besvarades av starka kulningsfraser av Gunnel, var något helt nytt i Gullin-programmet. Applådåskorna dånade under valven! En musikalisk premiär i serien ägnades åt Edvard Griegs "Våren" i tolkning av Lars Bagge, framfört av Laudakören med solo av Anna Emilsson, som fick stöd av Allans trumpet. Bagge har skrivit i arrangemanget: " Grieg har här skrivit som Gullin" Jubel i bänkarna än en gång!
Mot slutet av konserten framfördes Gullins "Jag såg/I´ve seen" i körarrangemang av Gunnar Eriksson i en tät version med Gunnels röst: "Allt har sin tid - hata sin och älska sin"
Originellt nog annonserades förberett extranummer: "Allt under himmelens fäste" med Gunnel Mauritzon som solist, där några chorus med jazzig improvisation i upptempo interfolierades till en njutbar enhet. Efter en gemensam coda med kören fick Mauritzon sista tonen följt av eftertänksam tystnad innan slutapplåderna brakade loss!
*
Ovanstående återger stämningar och innehåll i den första konserten, vid den avslutande konserten utdelade Lisbeth Edwards Kultur- och Fritidsnämndens specialframtagna statyett till pristagaren Fredrik Norén. I sitt tacktal framhöll han nödvändigheten av att ett modernt museum över Lars Gullin inrättas i hans barndomshem, det gamla stationshuset i Sanda. Som en symbolisk rit innan detta står färdigt, föreslog Norén att pristagare efter avslutad konsert dricker vatten ur den vattenpump, som fortfarande står kvar på gården!
Så jobbar vi med nyheter