Teater blir kabaré vid Bottarve

I fredags var det premiÀr för Bottarveteaterns femte teateruppsÀttning. Under rubriken "Teatar u slikt" bjöds publiken vid BottarvegÄrden pÄ teater och mat.

RĂ„ikrappen. Även gotlĂ€ndska bönder kan rappa. Göthe Carlsson stampar takten och Roland Olsson tar hjĂ€lp av en högaffel.foto: joel nilsson

RĂ„ikrappen. Även gotlĂ€ndska bönder kan rappa. Göthe Carlsson stampar takten och Roland Olsson tar hjĂ€lp av en högaffel.foto: joel nilsson

Foto: Joel Nilsson

Kultur och Nöje2009-07-06 04:00
I programbladet stĂ„r att lĂ€sa att förestĂ€llningen "mĂ€rkligt nog handlar om ett antal personer som bildar en teatergrupp". Det Ă€r Vera (Gusti Larsson), Rickard (Roland Olsson), Inga (Anita WidĂ©n) och Åke (Göthe Carlsson) som bestĂ€mmer sig för att lĂ€sa in en pjĂ€s.
- Det var sĂ„ lĂ€nge sen det hĂ€nde nĂ„t positivt hĂ€r i socknen, sĂ€ger Vera.
Hon fortsĂ€tter med att pĂ„peka att allting som finns i dag ju har börjat nĂ„gon gĂ„ng, för att övertyga de övriga om att det Ă€r en bra idĂ© att sĂ€tta upp en teater.

Till en början gĂ„r det trögt. Åke lĂ€ser innantill med stora ögon och hög röst, och Rickard klagar över bristen pĂ„ inlevelse. Genom att ha översatt hela texten till "det sprĂ„k vi talar till vardags" löser Vera problemet. Ur Åkes mun strömmar en flod av gotlĂ€ndska som kan vara svĂ„r att förstĂ„ för en fastlĂ€nning som GAs reporter.
Samtidigt sÄ gör det ingenting om man inte förstÄr varje ord, handlingen Àr relativt enkel och det Àr ÀndÄ lÀtt att följa med. Snart Àr det dessutom paus för mat, bÄde skÄdespelare och publik behöver Àta sig mÀtta.
Maten, lagad av Gunnel Nilsson i Björklunda, serveras vid lÄngbord i tÀlt pÄ gÄrden. Publiken skyndar sig frÄn teaterladan till tÀlten för att inte bli alltför blöta av regnet. NÀr vattnet till slut upphör kommer istÀllet myggen fram, men arrangörerna Àr förberedda och plockar fram botemedel i form av myggspiraler, vars rök ska mota bort insekterna.

NÀr maten pÄ tallrikarna Àr uppÀten sÀtter musiken plötsligt igÄng utomhus. Ut pÄ grÀsmattan rullar en gammal hövagn med tak av presenningar, och vips sÄ har scenen kommit till besökarna. Scenbytet Àr ovÀntat och uppiggande.
NÀr skÄdespelarna vÀl slÀpper ner ridÄn (i form av ett överkast) Àr pjÀsen plötsligt en annan. Strindbergs manus brÀndes pÄ eld och istÀllet vÀlkomnas vi pÄ kabaré. PjÀsens andra akt bestÄr sÄledes av en rad smÄsketcher. GotlÀndskan hÄller i sig Àven i den rap som öppnar för fortsÀttningen. SÄ Àven sjÀlvironin:
- SjĂ€lvklart sĂ„ blir det en stor succĂ©.
- Nja, nja, nja, nja, nja, nja...

Att skĂ„despelarna Ă€r amatörer mĂ€rks inte, förutom Åke som lĂ€ser innantill. Inlevelsen och glĂ€djen pĂ„ scen, vilken bitvis gör det svĂ„rt Ă€ven för de dĂ€ruppe att hĂ„lla sig för skratt, imponerar.

Även frĂ„n publiken Ă€r skratten mĂ„nga, det finns mycket att kĂ€nna igen sig i. Som mĂ€nnen som drabbas av akut ischias nĂ€r nĂ€sta semesterresa gĂ„r till Ullared. SkĂ€mten kretsar ofta kring vardagens problem, fast utan att det för den skull blir tungt eller trĂ„kigt. Tonen Ă€r munter och ironin ofta nĂ€rvarande. Även för nĂ„gon som inte Ă€r frĂ„n trakten finns mycket att skratta Ă„t.
- Du har ju fĂ„tt precis allting. Du har ju fĂ„tt ischias och högt blodtryck och...

Regi: Peter Jankert
Ensemble: Gusti Larsson, Roland Olsson, Anita Widén och Göthe Carlsson
PjÀsförfattare: Roland Olsson
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!